Del 35. Fribytare på Östersjön
Medan det råder dödläge runt de belägrade slotten under hösten 1521 är det full aktivitet på Östersjön. Mer eller mindre privata flottor jagar tafatt med varann och försöker göra livet surt för sina motståndare.
Mäktigast av dem alla kung Kristians amiral Sören Norby. Han förflyttar snabbt sin flotta mellan belägrade städer på Sveriges Östkust, Åland, Finland och andra städer som Danzig och Reval. Se Befrielsekriget 26.
Målet är att hitta och slå ned sympatisörer till upproret i Sverige, särskilt enskilda fribytare som Staffan Sasse. Sasse, som höll sig undan i Danzig under blodbadet 1520, har nu under hösten rustat en privatflotta i Gustav Erikssons tjänst. Var han kommer åt kapar han kung Kristians handelsskepp och tvekar inte ens att attackera Sören Norbys fartyg i Kalmarsund.
Rasande förföljer Sören Norby Sasses flotta till Åland och vidare till svenska Roslagskusten. I Öregrund hinner Norby upp Sasses skepp och bränner i september både staden och de skepp han inte kapar för egen del. Sasse flyr till Gustavs Erikssons huvudlägret i Rotebro norr om Stockholm.
I november utser Gustav Eriksson Sasse till en av tre nya befälhavare för trupperna vid Rotebro. De gamla ledarna Lasse Eriksson och Lasse Olsson får andra uppgifter. Lasse Eriksson blir fogde över Dalarna. Lasse Olsson skickas till Norrland där han får fortsätta befrielsekriget. För deras insatser se Befrielsekriget del 17.
De nya utnämningarna speglar en förändring i befrielsearméns sammansättning och ledning under höst o vinter 1521-22. Hittills har det varit svenska bönder som kämpat under Gustav. Nu sker långsamt ett skifte mot avlönade fotsoldater och krigserfarna befälhavare, inte sällan tyskar som Sasse. Således en armé av det mera traditionella slaget. Under Sasse planerar man nu att flytta huvudlägret närmare Stockholm…