20 januari 1523

Del 67. Kung Kristian avsätts.

Kristian II 1523.
Målning av Lucas Cranach d.ä.

Den 20 januari 1523 skickar de sammansvurna danska biskoparna och adelsmännen ett brev till kung Kristian där man uppsäger sin trohet mot kungen. Sammansvärjningen har nu alltså övergått i öppet uppror som i praktiken innebär att Kristian II avsätts som dansk kung. Anledningen är ett utbrett inhemskt missnöje mot nya skatter och indragna privilegier.

För den svenska frihetskampen kommer detta innebära nya möjligheter. När kung Kristian är ute ur leken kommer det vara lättare att resa svenska självständighetskrav. Sverige har lidit under kung Kristians järnhand i flera år och vad som än kommer istället kommer det innebära mindre aggression från dansk sida, man mäktar det inte längre. Gustav Eriksson inser Danmarks svaghet och tänker utnyttja tillfället för egen del…

Januari 1523

Del 66. Blockhus spärrar Stockholms inlopp.

Blockhus

I januari 1523 uppför svenskarna så kallade blockhus för att kontrollera Stockholms inlopp. Platsen heter än idag Blockhusudden och ligger på Djurgårdens yttersta udde.

Ett blockhus var en fast försvarsanläggning varifrån en trupp soldater kunde verka över längre tid. Ett eller flera blockhus utgjorde vanligvis de fasta punkterna i en försvarslinje längs ett vattendrag eller höjdsträckning.

Blockhuset på Djurgården hade en murad grund späckat med grova kanoner. Ett annat blockhus tycks ha uppförts tvärs över vattnet på Nackasidan. Över sundet lades en stark flottbom och vattnet stängdes även med en grov järnkedja.

Stockholm är nu därmed avspärrat på alla sidor. Att undsätta staden blir praktiskt taget omöjligt. Hårda tider stundar nu för den danska garnisonen på Tre Kronor men Slagheck och hans knektar förbereder sig på att försvara staden till det yttersta.

21 december 1522

Del 65. Den danska sammansvärjningen mot kung Kristian.

Kung Kristian II’s ställning alltmer osäker 1522

Det är inte bara i Sverige som missnöjet pyr mot kung Kristian. I Danmark finns en allt större misstro mot den maktfullkomlige kungen som börjar liknas vid en tyrann.

I danska Viborg samlas den 21 december några landets kungakritiska riksråd och biskopar. Man författar ett sammansvärjningsbrev mot kung Kristian.

”Tyranner, skalke, troldkvinder og andre udenlandske folk indsættes og tilskikkes over alle, åndelige og verdslige, som os alle fordærve skulle. Den frihed, vore forfædre og os svoret og beseglet er, tages os voldeligen fra. Ridderskabet imod deres evige frihed beskattes som andre bønder.”

Man menar vidare att kungen har brutit mot sina handfästningslöften genom att han gått emot danska riksrådets tillrättavisningar. Man anser sig då ha rätt att avsätta kungen. Istället förordar man kungens släkting hertig Fredrik som ny unionskung.

Denna inhemska resning är början till slutet för kung Kristian men det kommer också ge det svenska upproret nya möjligheter.

Publicerat den
Kategoriserat som Uncategorized

December 1522

Del 64. Stockholm töms på innevånare.

Stockholm hukar vintern 1522-23

Vintern 1522-23 kopplar sitt grepp om Stockholm och Tre Kronor. På slottet sitter fortfarande Henrik Slagheck och uthärdar en allt svårare belägring av svenskarna som har slagit läger i stadens omedelbara närhet på Södermalm och Kungsholmen. Även skärgårdssidan är nu spärrad av den svensk-lübska flottan och något hopp om snar undsättning finns inte längre när Sören Norby seglat iväg. Staden måste härda ut. Där råder brist på allt; öl, bröd, ved, ammunition. Dessutom grasserar sjukdomar.

I december tömmer därför den danska ledningen staden på mer än 100 ”andliga personer, fruar, jungfrur och pigor”. Kvar i staden blir nästan bara krigsfolk deras befäl.

Svenskarna å sin sida behöver inte längre frukta de plötsliga överfallen från fännikan på slottet. (Se Befrielsekriget del 48, till exempel.) Men uppgiften är ändå komplicerad. Stockholm är en mycket svårintaglig stad bakom vatten och tjocka murar. Att belägra staden är en sak. Att inta den är något helt annat.

Det kommer dröja länge än innan saken når ett avgörande. Och händelseutvecklingen kommer nu delvis att styras av skeenden långt borta.

Publicerat den
Kategoriserat som Uncategorized

9 december 1522

Del 63. Sören Norby kommer undan.

Klippingar från 1521-22, präglade av Gustav Eriksson.
Dålig betalning enligt de tyska knektarna.


Fiendeflottorna har legat stilla mot varandra utanför Vaxholm i över en vecka när svenskarna börjar föra upp allt mer lätt artilleri för att beskjutna Norbys skepp från landsidan. Till slut kan Norby inte bli kvar. Han hissar segel och far iväg den 9:e december. Och även om svenskarnas skepp förföljer honom någon sjömil är Norby till slut utom räckhåll och kommer undan.

Gustav Eriksson är rasande eftersom han anser lübecks krigsfolk har agerat alltför passivt och låtit Norby komma undan. Meningen med att samla en stor kombinerad svensk-lübsk flotta var att besegra Norby, inte låta honom segla iväg.

De tyska knektarna å sin sida är missnöjda. De har ännu inte fått ut sin sold trots två månaders tjänstgöring. Vem vill kriga i främmande land utan lön? Gustav betalar dem till slut i hastigt slagna klippningar, se bild. Penningarna tas emot men i fortsättningen kräver knektarna betalning i runda mynt av Lübecks mått och vikt.

Med Norby ur vägen seglar flottan in mot Stockholm för att sätta ytterligare press på staden.



29 november 1522

Del 62. Flottornas kraftmätning.

Medeltida flotta. Genrebild.

Den 29 november kommer han – den fruktade och länge emotsedda Sören Norby, Östersjöns Herre, kung Kristians amiral. Hans flotta består av 14 skepp som kommer för att att undsätta Stockholm och besättningen på slottet Tre kronor. Men vid Kodjupet intill Vaxholm blir han varse att inloppet till Stockholm är spärrat av den den Svensk-lübska flottan och tvingas ankra upp.

Nu blir det en kraftmätning mellan flottorna. Vem är starkast och vem kommer att ta kontrollen över Stockholms inlopp?

Brev går till Gustav Eriksson från befälhavarna på de tyska skeppen med begäran om förstärkning. Respekten för Sören Norby är stor. Gustav Eriksson skickar ut flera skepp som legat inne vid Djurgården. Sören Norby lägger dock sina skepp på rad så att befrielsekämparnas skepp har svårt att förenas.

Gustav Eriksson beger sig även själv till området med krigsfolk på landsidan med bland annat Erik Fleming och Staffan Sasse. Svenskarna för upp lätta kanoner på klipporna intill de danska skeppen och orsakar viss skada på Norbys flotta. Kylan tilltar samtidigt och isen lägger sig runt skeppen. Gustav försöker förmå det tyska krigsfolket att gå till attack över den nyfrusna isen men planen avvisas som alltför äventyrlig. Man vill hellre försöka förhandla med Norby och danskarna. Gustav blir förargad och talar om svek.

Istället ligger flottorna stilla mot varandra medan dagarna går…

Publicerat den
Kategoriserat som Uncategorized

31 oktober 1522

Del 60. Sjöblockaden av Stockholm inleds.

Kodjupet vid Vaxholm inringat

Idag för 500 år sedan anländer äntligen befrielseflottan till Kodjupet vid Vaxholm i Stockholms skärgård. Härifrån kan den nu inleda den länge emotsedda sjöblockaden av staden, som ju ännu hålls av kung Kristians befälhavare Henrik Slagheck.

Flottan bestående av svenska och lübska skepp får börja arbeta nästan omedelbart. Redan i början av november kommer en stor finsk flotta under Junker Tomas för att undsätta staden men seglar rakt i famnen på svenskarna. (Denna händelse förlägger Peder Swart felaktigt redan i juni, se Befrielsekriget del 52, vilket belyser att källorna till Befrielsekriget ibland är motstridiga.) Junker Tomas försvarar sig väl till hans skepp träffas av ett skott i krutmagasinet och brinner upp. Källorna berättar också hur de fångar som tas av lübeckarna binds till händer och fötter och kastas i sjön.

Längre fram i november stoppar blockaden effektivt eskadrar med förnödenheter från både Åland och Gotland. Men ännu väntar man på den stora drabbningen med Östersjöns Herre, Sören Norrby som med sin flotta sägs vara på väg mot Stockholm…

Kodjupet vid Vaxholm i nyare tider

14 oktober 1522

Del 59. Mot Stockholm i storm

Skeppsbrott i Kalmarsund i oktober 1522

Den Lübsk-svenska flottan får en svår seglats från Travemünde upp mot Stockholm. Höststormarna avlöser varandra. Redan på väg till Bornholm förlorar man några mindre handelsskepp som följer krigsflottan. I tolv dygn måste man söka skydd på Bornholm innan man seglar vidare i ny storm.

I höjd med Öland förliser ett av den svenska krigsskeppen, Svenska barken, runt den 14e oktober. Det är en stukad flotta som anländer till Söderköping den 17 oktober. Krigsfolket ombord lider brist på mat och dryck vägrar gå till sjöss om inte färden ställs tillbaka mot Tyskland. Nya förhandlingar. Nya betalningar i svenska klippingsmynt.

Brev går till Gustav Eriksson krav på erfarna lotsar genom skärgården till Stockholm. Minns att detta är en tid utan vare sig fyrar eller sjömärken.

Motvinden fortsätter och först den 27e oktober börjar flottan segla igen. Kommer man över huvud taget att lyckas med sitt uppdrag – att nå Stockholms inlopp för att skära av danskarnas sjöfart till Stockholm…

21 september 1522

Del 58. Lübecks höstexpedition till Sverige

Lübska svan. Inköpt från bland annat Lübeckborgaren Herman Iserhel för 6600 mark. Svanen blev en del av höstexpeditionen till Stockholm 1522.

Gustav Eriksson största problem i september 1522 är pengar. Krig är dyrt. Mycket dyrt. Det saknas pengar till landsknektarna runt Stockholm, till besättningarna på skeppen som ligger för ankar i Travemünde, till borgenärerna i Lübeck. Och man accepterar inte svenskarnas hastigt slagna silverklippingar. Det ska vara äkta runda silverpenningar enligt Lübecks mått och vikt.

Gustav vädjar om ytterligare lån av rika köpmän i Lübeck men tar också upp nödskatter av olika slag i Sverige av både allmogen och klostren. Protester börjar höras, inte minst i Dalarna.

Hansestäderna, förutom Lübeck, börjar tröttna på att att stötta ett företag de inte vet om det kommer att lyckas. Men Lübeck ser fortfarande goda möjligheter till profit om om den unge Eriksson lyckas uppnå sitt mål.

Svenskarna behöver främst utöka sin flotta. Det behövs fler än de 10 skepp man förfogar över om man ska kunna säkra Stockholms inlopp mot Sören Norbys stora stridskraft till sjöss. Lübecks köpmän lyssnar men tänker inte ge något gratis. Men med löften om vittgående handelsprivilegier enas man om att hyra ut ytterligare åtta skepp till Sverige med man och allt. Den 21 september skrivs kontraktet på. Svenskarna måste varje månad betala 100 gulden per skepp. Till det kommer månadskostnad för skepparna och kostpengar till varje sjöman, 12 skilling i veckan. Allt i gångbart grått silvermynt. Skeppare och redare ska dessutom ha hälften av allt byte.

Efter många om och men avseeglar den utökade svensk-lübska flottan den 2 oktober från Travemünde. 10 svenska och 8 lübska skepp. Men överfarten blir svår…

Publicerat den
Kategoriserat som Uncategorized

28 augusti 1522

Del 57. Sjöräden mot Norrtälje

Östersjöns Herre, Sören Norrby, har fått order att snabbt återvända till Danmark med sin flotta. Den lübsk-svenska flottans härjningar måste stoppas. Snabbt korsar Norrby Ålands hav för en kort visit i Stockholm som ju ännu hålls av Henrik Slagheck.

Flottan ankrar sedan upp i Sandhamn som första stopp på väg söderut. Då Norrby får reda på att Norrtälje i Roslagen fungerar som upprorsrörelsens inskeppningshamn skickas en eskader till staden för att bränna vad man kan.

Den 28 augusti dyker skeppen upp i Norrtälje. Fyra hanseatiska handelsskepp bränns och lasten går förlorad. Förmodligen var den avsedd för befrielsekrigarnas läger i Rotebro norr om Stockholm. Det står igen klart att den som kontrollerar vattenvägarna kontrollerar även Stockholm. För Gustav Eriksson blir det ännu ett tecken på det han redan vet; han måste få Lübecks flotta att gå mot Stockholm för att kunna säkra kontrollen över stadens och landets försörjningsvägar.

Medan Sören Norrby seglar vidare söder ut mot Köpenhamn förbereds i Lübeck en expedition mot Stockholm under hösten.

Sören Norrby, Östersjöns Herre. Verk som på osäkra grunder påstås föreställa Norrby.