Juni 1521

Del 52

Sjöslaget i Furusund

Finske prinsen blir lågornas rov i Furusund i juni 1522

I juni kommer kung Kristians befälhavare på Åbo slott, Junker Tomas, med skepp mot Stockholm för att förse staden med livsmedel och annat. (Den hårdföre Junker Tomas har vi mött tidigare, se Befrielsekriget del 41.)

Osäker på vad som väntar bakom nästa udde seglar han varsamt in från Åland. I Furusund låter han en ensam skuta gå före de andra för att rekognosera.

I Furusund ligger dock svenska skärgårdsjakter på pass under Erik Flemming. (Den stora svensk-lübska flottan är alltjämt kvar i Söderköping.) Den ensamma skutan kapas snabbt av svenskarna som under dansk flagg vänder tillbaka mot den finska moderflottan under Junker Tomas. Denne anar ingen oråd utan ger sig i roddbåt iväg mot sin utskickade seglare för att fråga hur allt står till.
– Allt väl, mumlar svenskarna.
Det är först när junker Tomas ska kliva ombord på skutan som han anar att det är främmande gäster ombord. Snabbt försöket han kliva i roddbåten igen – men för sent. Svenskarna ”finge honom strax vid halsen” och för honom till sin egen flotta som fånge.

Därefter går sen svenska skärgårdsflottan till attack mot Junker Tomas flotta. Man lyckas ta alla skeppen utom deras största örlogsskepp, Finske prinsen, där man möter hårt motstånd ända till kvällen. Svenskarna byter då taktik och sätter eld på fiendeskeppet som blir lågornas rov med man och allt.

Junker Tomas förs som krigsfånge till Gustav Eriksson som låter hänga honom vid Tynnelsö slott senare samma år för att han så ”tyrannisklige hade handlat med de Svenske” och att han ”utan sakrament, oskriftade och utan all andelig tröst lät dem upphänga.” Varje dödsdömd skulle enligt god se få bikta sig och få sista smörjelsen innan han gick in i evigheten. Den nåden vederfars nu icke heller Junker Tomas.  

7 juni 1522

Del 51
Svenska flottan har siktats vid Slätbaken

Skepp på väg från Lübeck till Söderköping

Den 7 juni 1522, pingstdagen, anländer de länge emotsedda krigsskeppen från Lübeck till Sverige och Söderköping, via Slätbaken. Detta är också dagen som den svenska flottan räknar som sin födelsedag. Nu kan äntligen svenskarna bjuda danskarna motstånd till sjöss. Med skeppen kommer också flera hundra fotsoldater, Peder Svart anger så många som 900.

Det tyska manskapet från Lübeck kräver dock att få se sin svenske befälhavare – alltså Gustav Eriksson. Berend von Mehlen (som gått i svensk tjänst) försöker avstyra kravet men till slut blir ingen annan råd än att Gustav får ge sig av från Uppland för att möta sina utländska soldater i Söderköping, annars kommer de inte svära honom trohet.

Peder Svart skriver på sitt typiska sätt: ”Men strax när de (soldaterna) finge honom se, sade de, att med den Herren och för hans skull hade de lust våga både liv och blod. Svore honom så sin ed och tjänst till.”

Den lybska undsättningsexpeditionen blir i viss mån en vändpunkt i Befrielsekriget, den faktor som med tiden kommer att tippa jämvikten i svensk favör. Utan den är det oklart om Gustav Erikssons befrielsekrig hade lyckats.

Men ännu är det bara 1522 och många kraftmätningar återstår innan Gustav Eriksson har Sverige i sin hand. Utgången av kriget är denna dag för 500 år sedan ännu mycket oklar. Frågan är nu var och när man kommer att möta Östersjöns härskare Sören Norrby, som för närvarande befinner sig med sin flotta i Finland.

7 maj 1522

Del 50

Svenska sjöbefälen anländer till Lübeck

Kravellen Lybska svan i modern teckning

Till Lübeck anländer nu de män som ska föra befäl på Gustav Erikssons flotta som håller på att ta form i staden. Sivard von Holte, Joakim Kameke, Simon Schulte och Fredrik Bruns, flottans amiral. De ska nu ta över skeppen, mönstra manskap och lasta förnödenheter innan man sätter kurs mot Sverige. Detta är nyckeln till framgång för frihetskämparna.

Flottan som rustas består av 12 skepp – holkar, kraveller och barkar. Flaggskeppet är Lybska Svan, en kravel – det vill säga samtidens största krigsskepp. Det kostar 7600 lübska mark vilket är mer än dubbelt så mycket som något av de andra skeppen. Ändå sägs den redan vid denna tid vara ”tämligen skröplig och ålderstigen.” Mycket av kostnaderna beviljas i form av krediter – dyra lån som Gustav Eriksson kommer att behöva betala av i många år framöver vilket också kommer att skapa oro i landet.

Men nu skriver vi 1522 och Sverige är ännu bara en upprorisk medlem mot Kalmarunionen som försöker uppnå slagkraft till sjöss.
Men kommer detta räcka för att bryta Sören Norrbys herravälde på Östersjön?

18 april 1522

Del 49
Ett skepp kommer lastat med silver

I mitten av april anländer ett skepp till Lübeck från den svenske riksföreståndaren. Det innehåller först och främst en last av silver som betalning för den hjälp han fått löfte om. Gustav Eriksson har ju länge insett att han behöver Lübecks stöd för att kunna vinna kriget – främst i form av stridskrafter till sjöss men även manskap och förnödenheter. Och även om Lübecks handelsmän har ett eget intresse av att stödja svenskarnas frihetskamp så kommer man inte ge stödet gratis utan kräver både ersättning och privilegier. Ett sådant privilegium är tullfrihet.

Redan tidigare har Lübeck skickat krut, salpeter, harnesk och gevär så silvret är till dels en betalning för redan erhållen hjälp. Nu kommer alltså betalningen för detta och dessutom medel för utrustadet av en flotta till svenskarnas hjälp. Med silvret följer också ett brev med vädjan om evigt förbund samt en önskan om undsättning med krigsfolk, båtsmän, skepp, väskor, humle, salt och tyg.

Silvret sätter fart på de tyska handelsmännen som nu även skjuter till egna medel till den svenska expeditionen. Lübeck har bestämt sig – man kommer gå in i kampen på svenskarnas sida även om det innebär en krigsförklaring mot kung Kristian.

Nu rustar stadens handelsmän en krigsduglig flotta för de befälhavare som ska föra den till Sverige i maj….

6-13 april 1522

Del 48

Slaktmånad

Henrik Slaghecks attacker mot svenskarna runt Stockholm i april 1522.
Kartan: Ducatus Uplandia av Johannes och Cornelius Blaeu från omkring 1650.

I början av april 1522 sker flera svåra attacker mot svenskarnas läger runt Stockholm. Det är Henrik Slagheck som låter sina legoknektar göra vad de kan för att försvaga Gustav Erikssons positioner runt staden. Den 6:e slår man till med rytteri mot lägret vid Järva i Solna, norr om Stockholm. När greve Mauritz von Oldenburg märker hur dåligt svenskarnas läger är bemannat skickar han efter två fänikor knektar från staden. Lägret stormas och bränns. Dagen efter är det Sätralägret, söder om staden som som intas från sjösidan och förstörs.

De flyende svenskarna återsamlas vid det gamla lägret i Rotebro längre norrut (se bild). Men inte heller här får svenskarna någon ro. Fotfolk och ryttare under överste Heidersdorf går till attack i gryningen den 11 april. Lägret stormas och bränns.

Den 13 april angrips så svenskarnas anordningar vid Kodjupet och Stegesund i skärgården. Här har man försökt spärra av farleden med bommar och förskansningar för att hindra danskarnas sjöfart in till Stockholm. En dansk flotta intar nu skansarna och förstör bomverket. Därmed ligger staden igen helt öppen för kung Kristians flotta.

Detta är svåra motgångar för svenskarna och ett välkommet andrum för Henrik Slagheck som länge varit på defensiven mot de framstormande svenskarna. Ändå är pressen fortsatt stor på Henrik Slagheck. Hans legosoldater kräver ersättning för ”slaktmånad” (schlachtmonet) – dvs en månads sold för framgångsrik krigföring där fienden slagits i grunden. Förutom det plågas staden av skörbjugg och flykt av de svenska borgare som ännu är kvar. Stockholm lider…

Källkommentar: För den här posten lämnar vi för en stund Peder Svart och hans krönika som annars är källan till mycket i denna serie. Istället förlitar vi oss på de brev som bevarats från Henrik Slagheck i Stockholm till kung Kristian från våren 1522. Peder Svarts krönika är ju skriven flera decennier senare och har därför inte alls samma tillförlitlighet vad gäller datum och andra detaljer.

17 mars 1522

Del 47

Ett brev till Henrik Slagheck

Ett brev anländer till Stockholms slott i mars 1522.

Gustav Eriksson skriver denna dag för 500 år sedan direkt till kung Kristians befälhavare på Stockholms slott, Henrik Slagheck – ge upp staden och slottet och åtnjut fri lejd! Gustav har ytterligare ett argument; Henriks bror Didrik (Stockholms blodbads exekutör) har nyligen bränts levande på bål på Gammeltorv i Köpenhamn på kunglig befallning – se där hur kung Kristian lönar sina befälhavare! Månne kommer han avrätta dig liksom din bror.


Men Gustav talar för döva öron. Henrik Slagheck har inga som helst planer på att kapitulera och överlämna Stockholm till ”en förrädare” som han skriver i brev till kung Kristian. Dessutom är Sören Norrbys stora flotta på väg med hundratals nya knektar. Henrik Slagheck rustar för attack och tänker absolut inte kapitulera.

Gustav Erikssons läger runt staden kommer få smaka på flera svåra attacker under våren 1522. Den långsiktiga lösningen för svenskarna är en enda – blockera farlederna på saltsjösidan in till Stockholm och på så sätt hindra ständigt nya sändningar av manskap och förnödenheter.

1 mars 1522

Del 46

Örebro rådsmöte

Örebro slott på 1600-talet.

För att visa Hansan att det finns en bred nationell enighet som önskar och kan betala för deras hjälp sammankallar Gustav Eriksson till ett rådsmöte i Örebro. Dit kommer rikets mäktigaste; Biskop Brask, Ture Jönsson och annan högadel och biskopar som tillhör ett nytt helsvenskt riksråd. Riksrådet var ju ett slags medeltida regering. Allmogen är inte inbjuden.

Mötet framhäver att man står enade och beslutar även om förhandlingar med bönderna om en särskild krigsskatt i silver som ska bekosta krigshjälpen från Hansan. Men man beslutar också att de svenska adelsmän och biskopar som ännu ingår i rådet under kung Kristian ska erbjudas amnesti och tas till nåder om de är villiga att ansluta sig till upproret, inklusive Gustav Trolle. Det senare framstår som oacceptabelt för allmogen, möjligen även för Gustav Eriksson – Trolle är en förrädare! Men riksföreståndaren behöver rådsadelns support för att vinna Hansans stöd och börjar nu en balansakt mellan böndernas och rådsadelns krav.

Det är vid denna tid man börjar skönja en liten spricka i befrielserörelsen, en spricka som längre fram i tiden kommer att leda till flera bondeuppror mot kung Gustav Vasa. Länge var det bönderna som bar upproret men nu tvingas Gustav Eriksson att allt oftare höra rådsaristokraterna vilket skapar motsättningar. Allmogen har också har en stark röst i agitatorn Peder Sunnanväder som återvänt från exil.

Gustav Eriksson avstår dock från att tydligt ta ställning mellan bönder och rådsaristokrati utan balanserar dem mot varandra och satsar allt på ett kort – Lübeck.

22 februari 1522

Del 45

Lübeck mobiliserar mot kung Kristian

1500-talsskepp i hamn. Den klassiska koggen till höger.

Medan attackerna avlöser varandra runt Stockholm sker viktiga saker för svensk del på andra sidan Östersjön. Den 22 februari anländer ett sändebud från Lübeck till Danzig. Dess uppgift är att få Danzig att gå i gemensam krigsallians mot kung Kristian och mot dennes förbud mot sjöfart på Sverige. Dessutom har Lübeck mottagit en vädjan om hjälp från den svenske riksföreståndaren Gustav Eriksson. Ett självständigt Sverige skulle gynna både handel och sjöfart.

Danzig tvekar. Men man inleder nu förhandlingar om huruvida man ska sända gemensam hjälp till Sverige – inte för att Sveriges självständighet är någon hjärtefråga. Men för att det kanske är det bästa alternativ man har om Hansestädernas viktigaste inkomstkälla – Östersjöhandeln med Sverige – inte ska försvinna helt under kung Kristians hårda handelsrestriktioner.

Publicerat den

7 februari 1522

Del 44
Stockholms södra läger nedbränt

Medeltida krigsläger

Henrik Slagheck i brev till kung Kristian:
”Vidare har jag gjort ett anfall mot det södra lägret den 7e februari, slagit bönderna därur, dödat åtskillige av dem och bränt lägret.”

Det vill säga egentligen skriver han:
”Wyter eyn anschlag gemacht uff dass legher Sudenwert Am Freytag post Agathe und die Buren dar aussheschlagenn, etzlichen erworgt ung dass legher verbrennt.”

Kampen om Stockholm går trögt för svenskarna. Vi såg hur Henrik Slaghecks trupper i januari förstörde lägret i Järva norr om staden. Nu slår Henriks Slaghecks trupper ut det södra lägret i Sätra.

Gustav Eriksson är nu helt på det klara med att Stockholm inte kommer kunna tas av en bondehär från landsidan. Han författar vid denna tid en formell begäran om hjälp till staden Lübeck, Hansans ledande stad. Riksföreståndaren begär skepp, folk och vapen samt 3 à 4 tusen landsknektar. Han lovar Lübeck vittgående privilegier men till företaget behövs även pengar, mycket pengar. Gustav sammankallar nu därför ett rådsmöte i Örebro till slutet av februari där landet måste visa enad front om Hansan ska vilja stödja den svenska revolten.

30 januari 1522

Del 43

Västerås slott faller

Västerås slott

Denna dag för 500 år sedan ger kung Kristians folk på Västerås slott upp borgen till de belägrande svenskarna. Man klarar det inte längre. Ingen hjälp anländer längre från huvudstaden. I månader har befrielsearmén inneslutit slottet och ingen har fått komma varken in eller ut.

Västerås stad har ju varit i svenskarnas händer ända sedan slaget om Västerås den 29 april 1521. Se Befrielsekriget del 15. Men borgen har fortsatt hållit ut – ända till denna dag. I samma veva tycks såväl Örebro slott som Ängsö ha kapitulerat.

Sveriges inland är nu i stort sett helt i Svenskarnas händer. Men Stockholm och Kalmar kommer att bli svåra att knäcka. Gustav Eriksson inser att det inte kommer att gå utan en flotta som kan spärra av städerna från sjösidan. Därför kommer man att behöva fortsatt hjälp utifrån. Och de enda som mäta sig med Sören Norby i slagkraft är som tidigare – Lübeck.

Publicerat den