29 november 1522

Del 62. Flottornas kraftmätning.

Medeltida flotta. Genrebild.

Den 29 november kommer han – den fruktade och länge emotsedda Sören Norby, Östersjöns Herre, kung Kristians amiral. Hans flotta består av 14 skepp som kommer för att att undsätta Stockholm och besättningen på slottet Tre kronor. Men vid Kodjupet intill Vaxholm blir han varse att inloppet till Stockholm är spärrat av den den Svensk-lübska flottan och tvingas ankra upp.

Nu blir det en kraftmätning mellan flottorna. Vem är starkast och vem kommer att ta kontrollen över Stockholms inlopp?

Brev går till Gustav Eriksson från befälhavarna på de tyska skeppen med begäran om förstärkning. Respekten för Sören Norby är stor. Gustav Eriksson skickar ut flera skepp som legat inne vid Djurgården. Sören Norby lägger dock sina skepp på rad så att befrielsekämparnas skepp har svårt att förenas.

Gustav Eriksson beger sig även själv till området med krigsfolk på landsidan med bland annat Erik Fleming och Staffan Sasse. Svenskarna för upp lätta kanoner på klipporna intill de danska skeppen och orsakar viss skada på Norbys flotta. Kylan tilltar samtidigt och isen lägger sig runt skeppen. Gustav försöker förmå det tyska krigsfolket att gå till attack över den nyfrusna isen men planen avvisas som alltför äventyrlig. Man vill hellre försöka förhandla med Norby och danskarna. Gustav blir förargad och talar om svek.

Istället ligger flottorna stilla mot varandra medan dagarna går…

Publicerat den
Kategoriserat som Uncategorized

November 1522

Del 61. Bakhållet på Södermalm.

Maria kyrka som den avbildas i den så kallade Blodbadstavlan. Här gömde sig Peder Fredag med 500 man i november 1522.

Gustav Eriksson har under hösten steg för steg flyttat fram sina positioner runt Stockholm. Hans läger har flyttats allt närmare staden. Först till Bromma väster om Stockholm men under oktober och november flyttas lägren till stadens omedelbara närhet, på Södermalm respektive Kungsholmen. Man slår också flottbroar mellan Kungsholmen och Södermalm.

Svenskarnas läger – som till stor del bemannas av tyska landsknektar – utsätts titt som tätt för utfall från garnisonen på Tre Kronor, alltså kung Kristians män, under befäl av Henrik Slagheck. Överraskningsöverfall som kan komma när som helst.

I november 1522 gör stadens danskledda knektar ett utfall mot svenskarnas läger på Södermalm som ligger åt väster mot nuvarande Högalidområdet. Men Peder Fredag, befälhavare för lägret, har fått nys om den planerade attacken och tagit med sig 500 man som har gömt sig inne i Maria kyrka. Kyrkan var vid denna tid ett mindre kapell omgärdat av en mur, se bild.

När Slaghecks knektar passerat Mariakyrkan på väg mot lägret faller Peder Fredags folk dem i ryggen. På så sätt blir danskarna attackerade från två håll. Krönikören Peder Swart skriver: ”Där klappade de (svenskarna) dem på båda sidor så att ganska få vore de som undkomma att bära tidenden (nyheten) i staden igen.”

Hur länge kommet danskarna kunna hålla staden? Alla väntar nu på Sören Norrbys förmodade undsättning. När kommer han?

Publicerat den

31 oktober 1522

Del 60. Sjöblockaden av Stockholm inleds.

Kodjupet vid Vaxholm inringat

Idag för 500 år sedan anländer äntligen befrielseflottan till Kodjupet vid Vaxholm i Stockholms skärgård. Härifrån kan den nu inleda den länge emotsedda sjöblockaden av staden, som ju ännu hålls av kung Kristians befälhavare Henrik Slagheck.

Flottan bestående av svenska och lübska skepp får börja arbeta nästan omedelbart. Redan i början av november kommer en stor finsk flotta under Junker Tomas för att undsätta staden men seglar rakt i famnen på svenskarna. (Denna händelse förlägger Peder Swart felaktigt redan i juni, se Befrielsekriget del 52, vilket belyser att källorna till Befrielsekriget ibland är motstridiga.) Junker Tomas försvarar sig väl till hans skepp träffas av ett skott i krutmagasinet och brinner upp. Källorna berättar också hur de fångar som tas av lübeckarna binds till händer och fötter och kastas i sjön.

Längre fram i november stoppar blockaden effektivt eskadrar med förnödenheter från både Åland och Gotland. Men ännu väntar man på den stora drabbningen med Östersjöns Herre, Sören Norrby som med sin flotta sägs vara på väg mot Stockholm…

Kodjupet vid Vaxholm i nyare tider

14 oktober 1522

Del 59. Mot Stockholm i storm

Skeppsbrott i Kalmarsund i oktober 1522

Den Lübsk-svenska flottan får en svår seglats från Travemünde upp mot Stockholm. Höststormarna avlöser varandra. Redan på väg till Bornholm förlorar man några mindre handelsskepp som följer krigsflottan. I tolv dygn måste man söka skydd på Bornholm innan man seglar vidare i ny storm.

I höjd med Öland förliser ett av den svenska krigsskeppen, Svenska barken, runt den 14e oktober. Det är en stukad flotta som anländer till Söderköping den 17 oktober. Krigsfolket ombord lider brist på mat och dryck vägrar gå till sjöss om inte färden ställs tillbaka mot Tyskland. Nya förhandlingar. Nya betalningar i svenska klippingsmynt.

Brev går till Gustav Eriksson krav på erfarna lotsar genom skärgården till Stockholm. Minns att detta är en tid utan vare sig fyrar eller sjömärken.

Motvinden fortsätter och först den 27e oktober börjar flottan segla igen. Kommer man över huvud taget att lyckas med sitt uppdrag – att nå Stockholms inlopp för att skära av danskarnas sjöfart till Stockholm…

21 september 1522

Del 58. Lübecks höstexpedition till Sverige

Lübska svan. Inköpt från bland annat Lübeckborgaren Herman Iserhel för 6600 mark. Svanen blev en del av höstexpeditionen till Stockholm 1522.

Gustav Eriksson största problem i september 1522 är pengar. Krig är dyrt. Mycket dyrt. Det saknas pengar till landsknektarna runt Stockholm, till besättningarna på skeppen som ligger för ankar i Travemünde, till borgenärerna i Lübeck. Och man accepterar inte svenskarnas hastigt slagna silverklippingar. Det ska vara äkta runda silverpenningar enligt Lübecks mått och vikt.

Gustav vädjar om ytterligare lån av rika köpmän i Lübeck men tar också upp nödskatter av olika slag i Sverige av både allmogen och klostren. Protester börjar höras, inte minst i Dalarna.

Hansestäderna, förutom Lübeck, börjar tröttna på att att stötta ett företag de inte vet om det kommer att lyckas. Men Lübeck ser fortfarande goda möjligheter till profit om om den unge Eriksson lyckas uppnå sitt mål.

Svenskarna behöver främst utöka sin flotta. Det behövs fler än de 10 skepp man förfogar över om man ska kunna säkra Stockholms inlopp mot Sören Norbys stora stridskraft till sjöss. Lübecks köpmän lyssnar men tänker inte ge något gratis. Men med löften om vittgående handelsprivilegier enas man om att hyra ut ytterligare åtta skepp till Sverige med man och allt. Den 21 september skrivs kontraktet på. Svenskarna måste varje månad betala 100 gulden per skepp. Till det kommer månadskostnad för skepparna och kostpengar till varje sjöman, 12 skilling i veckan. Allt i gångbart grått silvermynt. Skeppare och redare ska dessutom ha hälften av allt byte.

Efter många om och men avseeglar den utökade svensk-lübska flottan den 2 oktober från Travemünde. 10 svenska och 8 lübska skepp. Men överfarten blir svår…

Publicerat den
Kategoriserat som Uncategorized

28 augusti 1522

Del 57. Sjöräden mot Norrtälje

Östersjöns Herre, Sören Norrby, har fått order att snabbt återvända till Danmark med sin flotta. Den lübsk-svenska flottans härjningar måste stoppas. Snabbt korsar Norrby Ålands hav för en kort visit i Stockholm som ju ännu hålls av Henrik Slagheck.

Flottan ankrar sedan upp i Sandhamn som första stopp på väg söderut. Då Norrby får reda på att Norrtälje i Roslagen fungerar som upprorsrörelsens inskeppningshamn skickas en eskader till staden för att bränna vad man kan.

Den 28 augusti dyker skeppen upp i Norrtälje. Fyra hanseatiska handelsskepp bränns och lasten går förlorad. Förmodligen var den avsedd för befrielsekrigarnas läger i Rotebro norr om Stockholm. Det står igen klart att den som kontrollerar vattenvägarna kontrollerar även Stockholm. För Gustav Eriksson blir det ännu ett tecken på det han redan vet; han måste få Lübecks flotta att gå mot Stockholm för att kunna säkra kontrollen över stadens och landets försörjningsvägar.

Medan Sören Norrby seglar vidare söder ut mot Köpenhamn förbereds i Lübeck en expedition mot Stockholm under hösten.

Sören Norrby, Östersjöns Herre. Verk som på osäkra grunder påstås föreställa Norrby.

16 augusti 1522

Del 56. Lübsk-svenska flottan brandskattar Bornholm

Flottornas rörelser i augusti 1522

Idag för 500 år sedan erövras Hammerhus fästning på Bornholm av den gemensamma Lübsk-svenska flottan. Kriget på Östersjön är nu ett faktum och huvudantagonisterna är Lübeck och Hansan å den ena sidan och Danmark å den andra. Svenskarna måste i detta sammanhang närmast ses som hjälpstyrkor till Lübeck. Men om Danmark försvagas kommer det att innebära större chans för Sveriges frihetssträvanden. Att bryta den danska dominansen till sjöss är en avgörande faktor för att kunna erövra städer som Stockholm och Kalmar vilka försörjs via Östersjön.

Efter attacken på Bornholm fortsätter flottan till Helsingör som nedbränns den 23e augusti. Till slut görs ett tafatt men lönlöst försök att blockera infarten till Köpenhamn innan flottan fortsätter till Travemünde för att proviantera.

Danmarks huvudflotta under Sören Norby har under tiden återvänt till Stockholm från Finland. Norrby har fått order att återvända till Danmark för att försvara moderlandet. Innan han gör det kommer han dock ställa till med förtret för svenskarna i Roslagen.

Tillsammans med Danzig förbereder sig nu Lübeck för den stora höstexpeditionen till Sverige vilken kommer att bli avgörande för Befrielsekriget.

Publicerat den

10 augusti 1522

Del 55. Nödrop från Stockholm

Stockholm 1535. Detalj ur Vädersolstavlan av Urban Målare.

Kung Kristians man i Stockholm, Gotskalk Eriksson, beskriver i ett bekymrat brev den 10 augusti det svåra läget i staden; det råder brist på det mesta och där härjar sjukdomar, pest och skörbjugg. De kvarvarande borgarna beskattas hårt och hus rivs för att bidra till stadens försvar.

De svenska borgarna rymmer dagligen, dels på grund av skattetrycket, dels på grund av ”förrädiskt sinne”. Stockholms borgare var ju länge lojala med kung Kristian (se Befrielsekriget del 9) men när nöden tilltar växer tvivlet på den danske unionskungen. Även de lybska köpmännen tar till flykten till de tyska landsknektarna i svensklägret i Rotebro norr om Stockholm.

Den unionslojala besättningen på slottet är hårt pressad. Man är underbemannad, saknar artilleri och silvret att betala de utländska knektarna, skottar och holsteinare, börjar sina. Man kan betala lön högst två månader till. Brevet vädjar till kung Kristian att undsätta Stockholm med krigsfolk, vapen, proviant och pengar.

Av vädjandena blir inte mycket av. Kung Kristian är nu ansatt från alla håll. Sören Norrby återvänder visserligen till Stockholm i augusti från Finland men har inte med sig vare sig proviant, ved eller kol i någon större mängd. Inte heller har Norrby med sig de artilleripjäser han tagit med sig från Tre Kronor under våren.

Samtidigt kryper svenskarnas inringning av staden återigen allt närmare Stockholm, förstärka med tyska landsknektar. Hur länge ska Stockholm under kung Kristian kunna hålla ut?

24 juli 1522

Del 54. Sjökriget på Östersjön

Medeltida flotta till sjöss

24 juli 1522 lämnar den nyanskaffade svenska flottan Söderköping. Gustav Eriksson vill att man ska gå norrut för att skära av Sören Norrbys möjligheter att försörja Stockholm från Finland.

Men Gustav är fortfarande beroende av Lübeck som har andra planer. Hansestaden har nyligen förklarat kung Kristian krig på grund av dennes hårdföra handelstvång och vill nu med sig egen flotta attackera Danmarks kärnland som ligger öppet i Sören Norrbys utevaro.

Då svenskarna är osäkra på sin egen slagkraft ändrar man planerna och beslutar sig för att för att göra gemensam sak med Lübeck och möta deras flotta mellan Bornholm och Öresund i början av augusti. Även Danzig har lovat att ansluta till den gemensamma operationen till sjöss.

Sören Norrby, som befinner sig i Finland med sin flotta, nås så småningom om denna nyhet och sätter nu full fart mot Öresund och Danmark. Frågan är nu var flottorna kommer att mötas…

Juli 1522

Del 53

Kampen om Kalmar

Kalmar slott under medeltiden

Förutom Stockholm är det en viktig stad som befrielseupproret ännu inte lyckats inta sommaren 1522 – Kalmar. (Vi räknar då inte finska Åbo.) Kalmar är en viktig stad som ju även givit namn åt den union svenskarna nu revolterar mot. Här har Sören Norrby sin marina bas och här finns en svårintaglig medeltida borg.

Redan i början av 1522 skickade Gustav Eriksson folk mot Kalmar där det i februari kom till ”en väldig skärmytsling” med fienden. Den slutar oavgjort och svenskarna tvingas dra sig tillbaka.

I april läggs befälet under Arvid Västgöte. Sören Norrby är då på sin stora flottexpedition i Finland och Kalmar ligger öppet för angrepp från svenskarna. Förstärkta av folk från den lübska hjälpexpeditionen i maj kan belägringen i juni anta fastare former närmare staden. Hela sommaren belägrar svenskarna och de tyska förstäkningarna Kalmar. Det kommer dock inte till något avgörande och liksom i Stockhom har borgen fortsatt försörjning från sjösidan. Båda sidor bidar sin tid och hoppas på hjälp utifrån.