10 juni 1521

Del 19. Går Gustav Trolle att vinna över?

Gustav Trolle i detalj från den så kallade Blodbadstavlan.

Tre veckor efter att Uppsala har erövrats kommer Gustav Eriksson till staden. Upproret har firat stora framgångar under våren men hur ska man nu gå vidare? Bondesoldaterna måste hem till sina gårdar för att ta hand om jordbruket. Att gå mot Stockholm är uteslutet. Staden är allt för stark och svårintaglig.

Gustav tar kontakt med Uppsalas kyrkomän. Är de villiga att ge honom sitt stöd och ”bevisa sig som trofaste svenske män”? Kyrkomännen tvekar. De vill först efterhöra ärkebiskopens mening – alltså Gustav Trolles.

I det här läget tar även Gustav Eriksson en kontakt med Trolle – är ärkebiskopen villig att gå med i revolten mot kung Kristian för landets sak: ”…förmanandes att han ville bevisa sig vara en svensk man, den där ville vara ett med honom, att de samtlige måtte hjälpa sitt fädernesland utur den jämmer och tvång det nu kommit i under utländske män och tyranner.”

Men Trolle tycks ointresserad. Man bör minnas att det var självständighetskämparna under Sten Sture som rev hans borg Stäket 1517. Trolle känner förmodligen bara motstånd och hat mot upprorsmännen som gång på gång pressat honom innan han grep chansen att ge igen vid Stockholms blodbad. Istället kommer Trolle med moterbjudanden om fred och fri lejd om Gustav Eriksson är villig att lägga ned kampen. Men den kroken nappar inte Gustav på.

Inget tycks få Gustaverna att mötas. Istället är det Gustav Trolle som gör nästa överraskande drag…

16 juni 1521

Del 20. Ärkebiskopen går till attack

Ryttare i blank harnesk under ärkebiskop Trolle. Ute för att gripa Gustav Eriksson.

Gustav Eriksson tror sig sitta trygg i Uppsala denna dag för 500 år sedan när det plötsligt kommer ett bud ridande. En man vid namn Sigfrid Swart stiger fram och berättar att ärkebiskop Trolle slagit läger en bit från staden med 3000 knektar och 500 ryttare ”alle i blankt harnesk”. Gustav vill först inte tro att det är sant men när ännu en karl anländer med samma budskap anar han att det är fara å färde. Gustavs egen trupp har reducerats till 600 man nu när många har givit sig hem till sina gårdar. Ändå vill Gustav inte fly förrän ingen annan råd gives…

Trolle har i en överraskningsmanöver samlat trupperna i Stockholm för ett blixtanfall mot upprorsledaren i Uppsala. Hans knektar är väl utrustade och krigsvana. Nu ska man gripa Eriksson!

Morgonen därpå är fienden på väg in i Uppsala. Hals över huvud kastar sig Gustav upp på en springare och flyr västerut med sina närmaste. Men fienden följer honom hack i häl…

17 juni 1521

Del 21. Nära ögat vid Läby vad

Läby vad utanför Uppsala med en minnessten uppsatt på 1800-talet. Inskriften lyder: ”Fosterländskt mannamod räddade här Gustaf Ericsson Wasa under striden för fäderneslandet i juni månad år 1521.”
Forskningen har visat att stenen inte rests vid rätt plats utan att vadet på 1500-talet låg någon km längre västerut.

På flykt undan ärkebiskop Trolles ryttare måste Gustav Eriksson och hans närmaste över ett vattendrag vid Läby vad. De saktar ned hästarna för att passera men en man i Erikssons följe grips av panik är han ser de 100 ryttarna närma sig. Det bär sig inte bättre än att han rider rakt in i Gustavs häst som faller och Gustav hamnar i vattnet. Nu är upprorsledarens liv i fara! Så här illa ute har inte varit sedan isen brast under honom i Torsångsån på väg till Mora före jul. Se Gustav Vasas äventyr i Dalarna del 4.

Det blir igen Lasse Olsson som med en hjälteinsats räddar Gustav. Med det manskap man har går han i försvarställning vid vadet och möter de anstormande ryttarna i närstrid medan Gustav rider iväg.

Det blir en hård kamp. Men Lasse Olssons män håller emot och ärkebiskopens soldater får retirera. Och Gustav Eriksson har klarat livhanken.

20 juni 1521

Del 22. Attacken mot Trolles återtåg

Upplands härader. Inringade är de härader som snabbt restes i juni 1521 för att attackera Gustav Trolles här under återtåget till Stockholm.

Gustav Eriksson har undkommit ärkebiskop Trolles attack mot Uppsala och upprorsstyrkorna återsamlas på Rymningen, det stora fältet utanför Enköping. Snabbt går bud till bönderna i Lagunda, Trögd, Håbo och Bro härad att ansluta. Att ”resa ett härad” är uttrycket för att snabbt mobilisera manskap för strid och Gustav Vasa har en enastående förmåga att snabbt resa härader under Befrielsekriget. Så får nu Lasse Olsson och Lasse Eriksson en tillräcklig stor styrka för att slå tillbaka mot Trolles här under deras reträtt till Stockholm.

Styrkan beger sig till trakten av Rosersberg där man lägger sig i bakhåll vid Norrsunda. Trolles spejare upptäcker dock faran och reträtten tar en omväg för att undgå attacken. Men upprorshären hinner ikapp och faller dem i ryggen. Lasse Olsson lyckas så när sticka ned ärkebiskopen med sitt svärd. Trolle klarar sig men lider stora förluster. Peder Swart hävdar att bara en åttondel av Trolles manskap återvänder till Stockholm.

Lasse Olsson och Lasse Eriksson jagar dem ända till alldeles utanför staden där de slår läger på Brunkeberg.

24 juni 1521

Del 23. Utanför Stockholms portar

Brunkeberg med Stockholm i bakgrunden på 1500-talet. Platsen för upprorsarméns läger i juni 1521.

Runt midsommartid 1521 når Gustav Erikssons upprorsarmé ända till Brunkeberg utanför Stockholms Norrport. Se bild. (Åsen reste sig då ca 20 meter högre än idag. Höjden har till stor del schaktats bort under 1900-talet.) Här uppe på berget möter dem fyra galgar ”vilka alla hängde fulla med svenska män.” Befrielsearmén begraver de hängda och river galgarna.

Själva staden kan man inte inta. Det är en omöjlighet där den skyddas bakom vatten, murar och resta vindbryggor. Men detta är ändå en styrkedemonstration från upprorets sida. Ett halvår efter Stockholms blodbad står nu de svenska självständighetskämparna utanför Stockholms portar och alla förstår lägets allvar – både inne i staden och utanför. Bara ett halvår tidigare hade kung Kristian mottagit allmogens hyllning på samma plats i november 1520. Se Stockholms blodbad del 15.

Bland de kungtrogna inne i staden råder nu sinsemellan stor osämja. Didrik Slagheck har fängslats av det svenska rådet – man håller honom skyldig till upproret genom hans skoningslösa framfart. Men även det helsvenska rådet slits i tu. Ärkebiskop Trolle är fortsatt helt lojal med kung Kristian men den mäktige Ture Jönsson Tre Rosor kommer om bara någon vecka att gå över till Gustav Eriksson, liksom för övrigt biskop Brask. Nu är det viktigt att välja sida.

Att ha fienden liggande just utanför staden är i längden oacceptabelt. Efter en tid gör de kungalojala ett utfall mot lägret från var sin sida av Brunkeberg och befrielsearmen tvingas retirera efter en strid där svenskarna lider stora förluster. Det nya lägret slås upp i trakten av Rotebro norr om Stockholm.

Här tror man sig säker men obehagliga överraskningar väntar…