1 mars 1522

Del 46. Örebro rådsmöte

Örebro slott på 1600-talet.

För att visa Hansan att det finns en bred nationell enighet som önskar och kan betala för deras hjälp sammankallar Gustav Eriksson till ett rådsmöte i Örebro. Dit kommer rikets mäktigaste; Biskop Brask, Ture Jönsson och annan högadel och biskopar som tillhör ett nytt helsvenskt riksråd. Riksrådet var ju ett slags medeltida regering. Allmogen är inte inbjuden.

Mötet framhäver att man står enade och beslutar även om förhandlingar med bönderna om en särskild krigsskatt i silver som ska bekosta krigshjälpen från Hansan. Men man beslutar också att de svenska adelsmän och biskopar som ännu ingår i rådet under kung Kristian ska erbjudas amnesti och tas till nåder om de är villiga att ansluta sig till upproret, inklusive Gustav Trolle. Det senare framstår som oacceptabelt för allmogen, möjligen även för Gustav Eriksson – Trolle är en förrädare! Men riksföreståndaren behöver rådsadelns support för att vinna Hansans stöd och börjar nu en balansakt mellan böndernas och rådsadelns krav.

Det är vid denna tid man börjar skönja en liten spricka i befrielserörelsen, en spricka som längre fram i tiden kommer att leda till flera bondeuppror mot kung Gustav Vasa. Länge var det bönderna som bar upproret men nu tvingas Gustav Eriksson att allt oftare höra rådsaristokraterna vilket skapar motsättningar. Allmogen har också har en stark röst i agitatorn Peder Sunnanväder som återvänt från exil.

Gustav Eriksson avstår dock från att tydligt ta ställning mellan bönder och rådsaristokrati utan balanserar dem mot varandra och satsar allt på ett kort – Lübeck.

17 mars 1522

Del 47. Ett brev till Henrik Slagheck

Ett brev anländer till Stockholms slott i mars 1522.

Gustav Eriksson skriver denna dag för 500 år sedan direkt till kung Kristians befälhavare på Stockholms slott, Henrik Slagheck – ge upp staden och slottet och åtnjut fri lejd! Gustav har ytterligare ett argument; Henriks bror Didrik (Stockholms blodbads exekutör) har nyligen bränts levande på bål på Gammeltorv i Köpenhamn på kunglig befallning – se där hur kung Kristian lönar sina befälhavare! Månne kommer han avrätta dig liksom din bror.


Men Gustav talar för döva öron. Henrik Slagheck har inga som helst planer på att kapitulera och överlämna Stockholm till ”en förrädare” som han skriver i brev till kung Kristian. Dessutom är Sören Norbys stora flotta på väg med hundratals nya knektar. Henrik Slagheck rustar för attack och tänker absolut inte kapitulera.

Gustav Erikssons läger runt staden kommer få smaka på flera svåra attacker under våren 1522. Den långsiktiga lösningen för svenskarna är en enda – blockera farlederna på saltsjösidan in till Stockholm och på så sätt hindra ständigt nya sändningar av manskap och förnödenheter.