Månad: oktober 2023

Del 91. Kustö biskopsborg erövras

I september är den svenska flottan på plats i Finland. Första attacken riktar bröderna Fleming mot Kustö biskopsborg utanför Åbo – idag bara en ruin men då ett viktigt fäste. Sören Norby har gjort borgen till sin och har på slottet även låtit inrätta ett eget myntslageri där han låter slå egna silvermynt (se bild).

Även om Norby själv inte är på plats – han befinner sig på sitt huvudfäste i Visby på Gotland – måste borgen självfallet säkras för svensk del.

Någon egentlig strid blir det dock inte tal om. Svenskarna visar upp flottan och skickar några salvor med följden att borgen ger upp inom en dag utan ”utan att någon får ett finger sårt av de Svenske”. Flottan fortsätter nu mot Åbo.

Kustö biskopsborg rivs några år senare – 1528 – på kunglig order. Ingen biskop ska kunna göra anspråk på egna borgar när reformationsarbetet kommer igång ordentligt under Gustav Vasa.

Del 92. Åbo intas.

När Kustö slott är säkrat beger sig svenskarna mot Åbo som ännu hålls av män lojala med kung Kristian. Men – invänder någon – han är ju avsatt som Danmarks kung och är väl ute ut leken?

Man måste minnas att Befrielsekriget liksom många andra stridigheter under unionstiden sällan når några definitiva fredsslut där båda parter signerar en överenskommelse som respekteras i tid och evighet. Istället är det en dragkamp fram och tillbaka mellan olika regenter, tronpretendenter och upprorsmän vilka visserligen kan bli detroniserde för en tid men som mycket väl kan komma tillbaka när man bidat sin tid, samlat pengar och manskap och gör en ny framstöt. Kung Kristian befinner sig för stunden i landsflykt hos sin svåger kejsar Karl V i Nederländerna men kan mycket väl göra en ny framstöt för att återta den danska kronan och Sverige. (vilket han också försöker 1530.)

Åbo slott och stad hålls alltså ännu av trupper lojala med kung Kristian när svenskarna närmar sig. Åbosoldaterna samlas vid Kuppis och gör sig redo för strid men när man inser svenskarnas övermakt så tar man till flykten mot Viborg och Tavastehus. Staden faller så i svenskarnas händer där man nu uppför sitt läger och inleder en belägring av Åbo slott som sluter sina portar. I tolv dagar härdar man ut på slottet innan man tvingas ge upp och den sista stora staden i riket är nu Gustav Erikssons.

Men ännu finns det motståndsfickor på flera av de finska slotten; Raseborg, Viborg, Tavastehus och Nyslott. Trupper sändes ut mot dem alla för att kuva de sista fästena lojala med Danmark.

Del 93. Tavastehus faller.

När Åbo har fallit i september skickar svenskarna trupper längre in i Finland för att säkra samtliga borgar för Gustav Vasa. En trupp går inåt landet mot Tavastehus, en borg möjligen uppförd redan under av Birger Jarl.

När Stockholm föll i danskarnas händer i september 1520 erbjöds Kristina Gyllenstierna Tavastehus slott och län samt Kymmenegård i Finland som änkesäte. Efter löften om att allt skulle var ”glömt och förlåtet” öppnades stadens portar för Kristian II. Därefter utspelade sig som vi alla vet Stockholms blodbad och istället för att njuta goda dagar på Tavastehus fördes Kristina till Köpenhamn.

När kung Kristians män kom till Tavastehus i slutet av november 1520 avrättades dess slottsfogde Åke Göransson omedelbart och en tid senare överlät Kristian slottet till den danske amiralen Sören Norby.

Nu – hösten 1523 – har dock maktbalansen skiftat och svenskarna som kommer till Tavastehus möter inget egentligt motstånd och slottet intas utan strid. Borgen är nu i Gustav Vasas händer och förblir i svensk ägo i nästan 300 år.

I mars 1808 utryms Tavastehus av svenskarna under befäl av Wilhelm Mauritz Klingspor samt ockuperas kort därefter av ryssarna.

Mer om Tavastehus.