Månad: juli 2021

Del 24. Bakhållet vid Sollentuna kyrka

Befrielsearmén har fått dra sig tillbaka från Brunkeberg och har slagit läger två mil norr om Stockholm vid Rotebro skans. Lasse Olsson har blivit allvarligt skadad och Lasse Eriksson får nu ensam föra befälet. Närheten till Stockholm är dock fortsatt problematisk. Dagligen utsätts man för anfall från kungatrogna trupper från staden och måste värja sig.

Staffan Henriksson som är Trolles duglige befälhavare gillrar i juli en fälla för bondehären vid Rotebro. Med en stor styrka lämnar han Stockholm men låter huvuddelen av hären gömma sig vid Sollentuna kyrka. Med en liten trupp närmar han sig sedan lägret vid Rotebro i en halvdan attack. Lägret besvarar angreppet i ett utfall och Henriksson låter blåsa till reträtt. Bondehären lockas då ut från lägret i hopp om att tillintetgöra den lilla gruppen anfallare. Men de leds rakt i gapet på den stora styrkan som legat dold vid Sollentuna kyrka. Den går nu till attack och är svenskarna övermäktig. Befrielsearmen lider ett svårt nederlag och hela lägret vid Rotebro förstörs. Svenskarna saknar nu helt angreppspunkt intill huvudstaden som för ögonblicket kan andas ut.

Men Gustav Eriksson tänker inte ge sig. Runt om i landet fortsätter framgångarna där hans anhängare har belägrat flera av borgarna; Stegeborg, Wik, Västerås med flera. Hälsingland har nu också anslutit sig till upproret. Men utan en flotta eller åtminstone fartyg blir det svårt att komma åt slotten som har fri vattenväg, särskilt det svårintagliga Stockholm. Det gäller nu därför att knyta rätt allianser. Och fiendens fiende kanske kan bli din vän…

Del 25. En trevare till Lübeck

Trots segrarna under vår och försommar 1521 inser Gustav Eriksson att för att nå varaktig framgång kommer han att behöva hjälp utifrån. Varför?

Upproret kan i längden inte förlita sig på uppretade bondehopar, hur välorganiserade de än är. Man kommer att behöva yrkessoldater och man kommer att behöva krigsskepp för att skära av vattenvägarna till slott och borgar som Stockholm, Stegeborg och Kalmar. En belägring fungerar inte om borgen kan försörjas via vattnet. Men vart kan man vända sig för hjälp?

Lübeck är den starkaste staden i den mäktiga Hansan som under flera hundra år byggt upp sitt handelsvälde i Östersjön och Nordeuropa. Kung Kristian har dock under en längre tid sökt begränsa Hansans makt genom att styra deras handel, ömsom med överenskommelser, ömsom med rena förbud. Sedan blodbadet har Kristian förbjudit dem att handla direkt på svenska hamnar. För Hansan är Kung Kristian en nagel i ögat och man ser med nyfikenhet på Gustav Erikssons rörelse i Sverige. Ett självständigt Sverige skulle på ett enkelt sätt bryta kung Kristians makt över Östersjöhandeln.

Gustav Eriksson är heller inte helt obekant i Lübeck. Under sin flykt från kung Kristian 1519 vistas han under en tid i Lübeck. Se Gustav Vasas äventyr i Dalarna del 1.

Nån gång under sommaren 1521 sänder Gustav av allt att döma brev till staden med vädjan om hjälp. Redan i juli ansluter 60 tyska knektar, troligen från Lübeck eller Danzig.

Så utvecklas Gustav Vasas befrielsekrig till en del i ett nordeuropeiskt maktspel där krafter större än Gustavs egna kommer att avgöra upprorets framtid. Med tiden kommer Lübecks och Hansans hjälp bli avgörande för Gustav Erikssons väg till makten.

Del 26. Belägringen av Stegeborgs slott

Under sommaren 1521 förflyttas fokus för Gustav Erikssons befrielsekrig allt mer åt Götaland. Svealand är nu under hans kontroll, förutom de svårintagliga borgarna i Västerås, Stockholm, Wik och några till som ännu kontrolleras av kung Kristians folk.

I Östergötland har kampanjen letts av Arvid Västgöte som skickades iväg efter slaget vid Västerås. Se Befrielsekriget del 16.

Under Arvids östgötakampanj har Vadstena, Linköping, Norrköping och Söderköping anslutit sig till upproret. En värre nöt att knäcka blir det svårintagliga Stegeborg – ännu en befästning under danskt befäl – omgiven av vatten vilket gör den svår att inta för en bondehär med armborst och yxor. Så börjar också här en belägring.

I juli blir det fördel för danskarna. Då anländer kung Kristians amiral Sören Norby med 16 krigsskepp för att undsätta Stegeborg. Med 300 man krigsfolk går Norby också i land för att försöka krossa belägringen. Det blir en hård drabbning men Sören Norbys folk drivs sakta tillbaka mot vattnet där många tvingas kasta sig i sjön, så även Sören själv där han i sista stund dras upp över relingen av sina mannar. Svenskarna vinner slaget men borgen är fortfarande i danskarnas händer. Sören Norby seglar iväg men kvar på Stegeborg sitter slottfogden Berend von Melen. Belägringen fortsätter. Svenskarna är fast beslutna att bli kvar till slottet faller, för vapenmakt eller genom kapitulation.

Nu gäller det att hålla ut. Båda sidor hoppas givetvis på förstärkningar som ska tippa läget till deras fördel…