Månad: augusti 2021

Del 27. Han reser natt och dag

Vad gör Gustav Eriksson själv under den hektiska sommaren 1521? ”Han reser natt och dag” – om man får tro krönikören Peder Swart.

Med en mängd slott under belägring, överraskande motattacker från de kungtrogna och en minst sagt spretig frontlinje behöver han vara i ständig rörelse för att samla information, ge understöd och – inte minst – avlöna sina soldater. Krigskassan är skral men löner måste utbetalas.

Något etablerat system för post och betalningar finns inte utan Gustav måste själv fara från plats till plats. Peder Swart skriver:”…när man mente han skulle vara i Uppsala, var han vid Stegeborg eller Rotebro eller Västerås. Nu vid Wik, nu vid Tynnelsö, Eckholm, Ängsö, Nyköping, Örebro eller annorstädes.”

I augusti landar Gustav Eriksson i Östergötland eftersom det är här kampen nu står och väger. Den mäktige – men hale – biskop Brask i Linköping är en nyckelperson vars stöd Gustav behöver. Brask ger nu också den unge Gustav sitt stöd men kräver flera förmåner för egen del. Gustav beviljar dem då Brask blir den förste biskopen att stödja revolten vilket är av stort symbolvärde. (Man kan ibland förundras över hur ofta Biskop Brask och många andra byter sida under unionsstriderna. Har de ingen ideologisk ryggrad? Men det är mycket realpolitik i detta. Vill man överleva så måste man snabbt vara beredd att byta fot när krigslyckan vänder och en ny usurpator tycks gå mot seger.)

Nu börjar det också bli dags att samla de olika götaländska landskapen under upprorsfanan. Därför kallar Gustav till ett så kallat herremöte i Vadstena i slutet av augusti. Om han där kan få götalandskapens stöd kommer hela Sverige vara samlat under honom…

Del 28. Drabbningen i Kolsund

Sommaren 1521 handlar mycket om belägrade borgar. Befrielsearmén omringar slotten där kung Kristians herrar ännu håller stånd väntandes på förstärkning och förnödenheter: Västerås, Stegeborg, Tynnelsö, Örebro, Stockholm, Kalmar. Andra belägrade slott hålls av adelsmän som är lojala med kungen som Wik och Ängsö.

Fri vattenväg är avgörande för att de belägrade slotten ska kunna hålla ut. Skepp som kommer och går med mat och krigsfolk gör det möjligt att fortsätta. Mälaren blir därför en viktig försörjningsled. För befrielsearmén blir det i sin tur viktigt att skära av dessa försörjningsleder.

I mitten av augusti avgår flera skepp från det kungatrogna Stockholm för att förse det belägrade Västerås slott med manskap och mat. Stärkta av framgången vid Rotebro tar nu ärkebiskop Trolle chansen i tron att Gustav Erikssons folk är stäckta. Transporten dit går bra men på hemvägen blir skeppen attackerade av befrielsearmén i det smala Kolsund intill Strängnäs. (Se bilden). Drabbningen varar i två dagar innan skeppen lyckas ta sig igenom. De kungatrogna har dock lidit kännbara förluster. Kampen om Mälarens vatten och de befästa borgarna fortsätter.

Gustav Eriksson själv befinner sig nu i Östergötland. Kallelse har gått ut till alla mäktiga män i Götaland att samlas i Vadstena på en Herredag i slutet av månaden. Gustav knyter stora förhoppningar till mötet…

Del 29. Gustav Eriksson – Sveriges riksföreståndare

”Dagen efter sankt Bernhards fest kom den dådkraftige mannen Gustav Eriksson med stort följe till Vadstena stad för att hålla Herredag, vilken varade nästan en vecka.”

På Herredagen i Vadstena i augusti 1521 utses nu Gustav till hela Sveriges riksföreståndare. Svealands stöd har han redan. Nu är det götalandskapens tur. Uppror har under våren pågått i Västergötland, Småland och på andra ställen. Nu samlas företrädare för alla götalandskapen för att sluta upp bakom den framgångsrike Gustav Eriksson, vilket de också gör. I ett brev daterat den 23e titulerar han sig för första gången ”rikets föreståndare”.

Peder Swart skriver att många också önskade att Gustav skulle bli Sveriges konung, men ”Herr Götstaff sade där kort nej därtill och att han icke tagit detta krig före uti den mening eller orsak att han någentid tänkte stå efter något konungavälde.”

Med hela landet bakom sig skiftar också befrielsekriget karaktär från ett uppror i en del av Sverige till de facto krig mellan Sverige och Danmark.

Det är nu inte längre heller bara allmogen som hyllar Eriksson. Det är mäktiga herrar, adel som kallats från de olika landslapen. Mäktigast av alla är Biskop Brask i Linköping och rådmannen i Västergötland, Ture Jönsson Tre rosor, båda rådsmedlemmar. Därmed börjar också ett litet skifte i upprorets maktbas märkas. Hittills är det bönderna som burit Gustav. Nu är det män med makt och inflytande som banar väg.

I Stockhom blir nervositeten stor. Blodbadets arkitekter ärkebiskop Trolle, Jens Beldenack och Didrik Slaghecks inser att de nu har att göra med en för stunden övermäktig motpart. Ett uppror i en landsände kan man nog klara men hela Sverige samlade under en härförare – det går inte. Med lock och löften försöker man få Gustav Eriksson till förhandlingsbordet men Gustav tror inte på några löften längre.

Hoppet för Stockholmsregeringen står till kung Kristian som hela sommaren vistats hos sin svåger Kejsar Karl i Nederländerna – Europas mäktigaste man. Om kungen där bara kan få loss pengar, manskap och skepp kommer krigslyckan kanske kunna vända…

Del 30. Blodbadets arkitekter lämnar Stockholm

I månadsskiftet augusti-september 1521 lämnar ett skepp Stockholm med kurs på Köpenhamn. Ombord finns de män som var de drivande bakom Stockholms blodbad: Ärkebiskop Gustav Trolle, Jens Beldenak och den avskydde Didrik Slagheck. Deras manöverutrymme har blivit alltför begränsat efter mötet i Vadstena där hela landet nu stöder Gustav Eriksson – förutom då de ännu kungatrogna borgarna och slotten. Särskilt bittert är det förmodligen för Trolle att se hur hans rådsvänner Brask och Ture Jönsson nu väljer en 25-åring upprorsman framför honom och kung Kristian.

Avfärden betyder ingalunda att man ger upp men möjligheten att bedriva ett effektivt försvar från ett inneslutet Stockholm är små. Genom att retirera och tillsammans med kung Kristian lägga upp en annan taktik ska det inte vara omöjligt att slå ner upproret – igen. Man gjorde det senast under fälttåget 1519.

Stockholm är fortsatt helt lojalt med kung Kristian och staden kommer bli en svår nöt att knäcka för Gustav Erikssons folk men redan nu drar de upp planerna för en belägring av staden med fokus på att skära av vattenvägarna, Stockholms pulsåder.