Del 27. Han reser natt och dag
Vad gör Gustav Eriksson själv under den hektiska sommaren 1521? ”Han reser natt och dag” – om man får tro krönikören Peder Swart.
Med en mängd slott under belägring, överraskande motattacker från de kungtrogna och en minst sagt spretig frontlinje behöver han vara i ständig rörelse för att samla information, ge understöd och – inte minst – avlöna sina soldater. Krigskassan är skral men löner måste utbetalas.
Något etablerat system för post och betalningar finns inte utan Gustav måste själv fara från plats till plats. Peder Swart skriver:”…när man mente han skulle vara i Uppsala, var han vid Stegeborg eller Rotebro eller Västerås. Nu vid Wik, nu vid Tynnelsö, Eckholm, Ängsö, Nyköping, Örebro eller annorstädes.”
I augusti landar Gustav Eriksson i Östergötland eftersom det är här kampen nu står och väger. Den mäktige – men hale – biskop Brask i Linköping är en nyckelperson vars stöd Gustav behöver. Brask ger nu också den unge Gustav sitt stöd men kräver flera förmåner för egen del. Gustav beviljar dem då Brask blir den förste biskopen att stödja revolten vilket är av stort symbolvärde. (Man kan ibland förundras över hur ofta Biskop Brask och många andra byter sida under unionsstriderna. Har de ingen ideologisk ryggrad? Men det är mycket realpolitik i detta. Vill man överleva så måste man snabbt vara beredd att byta fot när krigslyckan vänder och en ny usurpator tycks gå mot seger.)
Nu börjar det också bli dags att samla de olika götaländska landskapen under upprorsfanan. Därför kallar Gustav till ett så kallat herremöte i Vadstena i slutet av augusti. Om han där kan få götalandskapens stöd kommer hela Sverige vara samlat under honom…