Del 29. Gustav Eriksson – Sveriges riksföreståndare
”Dagen efter sankt Bernhards fest kom den dådkraftige mannen Gustav Eriksson med stort följe till Vadstena stad för att hålla Herredag, vilken varade nästan en vecka.”
På Herredagen i Vadstena i augusti 1521 utses nu Gustav till hela Sveriges riksföreståndare. Svealands stöd har han redan. Nu är det götalandskapens tur. Uppror har under våren pågått i Västergötland, Småland och på andra ställen. Nu samlas företrädare för alla götalandskapen för att sluta upp bakom den framgångsrike Gustav Eriksson, vilket de också gör. I ett brev daterat den 23e titulerar han sig för första gången ”rikets föreståndare”.
Peder Swart skriver att många också önskade att Gustav skulle bli Sveriges konung, men ”Herr Götstaff sade där kort nej därtill och att han icke tagit detta krig före uti den mening eller orsak att han någentid tänkte stå efter något konungavälde.”
Med hela landet bakom sig skiftar också befrielsekriget karaktär från ett uppror i en del av Sverige till de facto krig mellan Sverige och Danmark.
Det är nu inte längre heller bara allmogen som hyllar Eriksson. Det är mäktiga herrar, adel som kallats från de olika landslapen. Mäktigast av alla är Biskop Brask i Linköping och rådmannen i Västergötland, Ture Jönsson Tre rosor, båda rådsmedlemmar. Därmed börjar också ett litet skifte i upprorets maktbas märkas. Hittills är det bönderna som burit Gustav. Nu är det män med makt och inflytande som banar väg.
I Stockhom blir nervositeten stor. Blodbadets arkitekter ärkebiskop Trolle, Jens Beldenack och Didrik Slaghecks inser att de nu har att göra med en för stunden övermäktig motpart. Ett uppror i en landsände kan man nog klara men hela Sverige samlade under en härförare – det går inte. Med lock och löften försöker man få Gustav Eriksson till förhandlingsbordet men Gustav tror inte på några löften längre.
Hoppet för Stockholmsregeringen står till kung Kristian som hela sommaren vistats hos sin svåger Kejsar Karl i Nederländerna – Europas mäktigaste man. Om kungen där bara kan få loss pengar, manskap och skepp kommer krigslyckan kanske kunna vända…