Del 48. Slaktmånad
Kartan: Ducatus Uplandia av Johannes och Cornelius Blaeu från omkring 1650.
I början av april 1522 sker flera svåra attacker mot svenskarnas läger runt Stockholm. Det är Henrik Slagheck som låter sina legoknektar göra vad de kan för att försvaga Gustav Erikssons positioner runt staden. Den 6:e slår man till med rytteri mot lägret vid Järva i Solna, norr om Stockholm. När greve Mauritz von Oldenburg märker hur dåligt svenskarnas läger är bemannat skickar han efter två fänikor knektar från staden. Lägret stormas och bränns. Dagen efter är det Sätralägret, söder om staden som som intas från sjösidan och förstörs.
De flyende svenskarna återsamlas vid det gamla lägret i Rotebro längre norrut (se bild). Men inte heller här får svenskarna någon ro. Fotfolk och ryttare under överste Heidersdorf går till attack i gryningen den 11 april. Lägret stormas och bränns.
Den 13 april angrips så svenskarnas anordningar vid Kodjupet och Stegesund i skärgården. Här har man försökt spärra av farleden med bommar och förskansningar för att hindra danskarnas sjöfart in till Stockholm. En dansk flotta intar nu skansarna och förstör bomverket. Därmed ligger staden igen helt öppen för kung Kristians flotta.
Detta är svåra motgångar för svenskarna och ett välkommet andrum för Henrik Slagheck som länge varit på defensiven mot de framstormande svenskarna. Ändå är pressen fortsatt stor på Henrik Slagheck. Hans legosoldater kräver ersättning för ”slaktmånad” (schlachtmonet) – dvs en månads sold för framgångsrik krigföring där fienden slagits i grunden. Förutom det plågas staden av skörbjugg och flykt av de svenska borgare som ännu är kvar. Stockholm lider…