Del 25. En trevare till Lübeck
Trots segrarna under vår och försommar 1521 inser Gustav Eriksson att för att nå varaktig framgång kommer han att behöva hjälp utifrån. Varför?
Upproret kan i längden inte förlita sig på uppretade bondehopar, hur välorganiserade de än är. Man kommer att behöva yrkessoldater och man kommer att behöva krigsskepp för att skära av vattenvägarna till slott och borgar som Stockholm, Stegeborg och Kalmar. En belägring fungerar inte om borgen kan försörjas via vattnet. Men vart kan man vända sig för hjälp?
Lübeck är den starkaste staden i den mäktiga Hansan som under flera hundra år byggt upp sitt handelsvälde i Östersjön och Nordeuropa. Kung Kristian har dock under en längre tid sökt begränsa Hansans makt genom att styra deras handel, ömsom med överenskommelser, ömsom med rena förbud. Sedan blodbadet har Kristian förbjudit dem att handla direkt på svenska hamnar. För Hansan är Kung Kristian en nagel i ögat och man ser med nyfikenhet på Gustav Erikssons rörelse i Sverige. Ett självständigt Sverige skulle på ett enkelt sätt bryta kung Kristians makt över Östersjöhandeln.
Gustav Eriksson är heller inte helt obekant i Lübeck. Under sin flykt från kung Kristian 1519 vistas han under en tid i Lübeck. Se Gustav Vasas äventyr i Dalarna del 1.
Nån gång under sommaren 1521 sänder Gustav av allt att döma brev till staden med vädjan om hjälp. Redan i juli ansluter 60 tyska knektar, troligen från Lübeck eller Danzig.
Så utvecklas Gustav Vasas befrielsekrig till en del i ett nordeuropeiskt maktspel där krafter större än Gustavs egna kommer att avgöra upprorets framtid. Med tiden kommer Lübecks och Hansans hjälp bli avgörande för Gustav Erikssons väg till makten.