20 mars 1521

Del 8. En sista fredstrevare…

I mitten av mars görs ett sista försök till fredlig lösning på upproret i Dalarna. Det svenska rådet – lojalt med unionskungen och Didrik Slagheck – sänder ett brev till Dalarna där man erbjuder fred och förlikning samt fri lejd för Gustav Eriksson. Men brevet talar för döva öron. Dammluckorna har redan öppnats och rådets löften tror man inte längre på. Gustav Eriksson vet också vad kung Kristians löften är värda. Brevet besvaras inte ens vad vi vet.

Nu står det klart att parterna kommer göra upp på slagfältet. Frågan är bara var, när och hur? Det vet ingen ännu. Och förstås – vilken sida som är starkast. En ilsken bondehär eller en yrkesarmé av utländska soldater med kavalleri och eldvapen. Statistiken talar för kungens yrkesarmé. Gustav Erikssons uppror får sätta sitt hopp till antalet stridande mannar man kan mobilisera. En tillräckligt stor, tillräckligt tränad och tillräckligt motiverad bondehär KAN stå emot en mindre yrkesarmé.

Gustav Eriksson gör vad han kan och har nu begett sig till Hälsingland för att på plats förmå landskapet att gå med i striden.

Kvar i Dalarna lämnar han befälet till Peder Svensson, som snart kommer att sättas på prov…