9 december 1522

Del 63. Sören Norby kommer undan.

Klippingar från 1521-22, präglade av Gustav Eriksson.
Dålig betalning enligt de tyska knektarna.


Fiendeflottorna har legat stilla mot varandra utanför Vaxholm i över en vecka när svenskarna börjar föra upp allt mer lätt artilleri för att beskjutna Norbys skepp från landsidan. Till slut kan Norby inte bli kvar. Han hissar segel och far iväg den 9:e december. Och även om svenskarnas skepp förföljer honom någon sjömil är Norby till slut utom räckhåll och kommer undan.

Gustav Eriksson är rasande eftersom han anser lübecks krigsfolk har agerat alltför passivt och låtit Norby komma undan. Meningen med att samla en stor kombinerad svensk-lübsk flotta var att besegra Norby, inte låta honom segla iväg.

De tyska knektarna å sin sida är missnöjda. De har ännu inte fått ut sin sold trots två månaders tjänstgöring. Vem vill kriga i främmande land utan lön? Gustav betalar dem till slut i hastigt slagna klippningar, se bild. Penningarna tas emot men i fortsättningen kräver knektarna betalning i runda mynt av Lübecks mått och vikt.

Med Norby ur vägen seglar flottan in mot Stockholm för att sätta ytterligare press på staden.