Del 51. Svenska flottan har siktats vid Slätbaken
Den 7 juni 1522, pingstdagen, anländer de länge emotsedda krigsskeppen från Lübeck till Sverige och Söderköping, via Slätbaken. Detta är också dagen som den svenska flottan räknar som sin födelsedag. Nu kan äntligen svenskarna bjuda danskarna motstånd till sjöss. Med skeppen kommer också flera hundra fotsoldater, Peder Svart anger så många som 900.
Det tyska manskapet från Lübeck kräver dock att få se sin svenske befälhavare – alltså Gustav Eriksson. Berend von Mehlen (som gått i svensk tjänst) försöker avstyra kravet men till slut blir ingen annan råd än att Gustav får ge sig av från Uppland för att möta sina utländska soldater i Söderköping, annars kommer de inte svära honom trohet.
Peder Svart skriver på sitt typiska sätt: ”Men strax när de (soldaterna) finge honom se, sade de, att med den Herren och för hans skull hade de lust våga både liv och blod. Svore honom så sin ed och tjänst till.”
Den lybska undsättningsexpeditionen blir i viss mån en vändpunkt i Befrielsekriget, den faktor som med tiden kommer att tippa jämvikten i svensk favör. Utan den är det oklart om Gustav Erikssons befrielsekrig hade lyckats.
Men ännu är det bara 1522 och många kraftmätningar återstår innan Gustav Eriksson har Sverige i sin hand. Utgången av kriget är denna dag för 500 år sedan ännu mycket oklar. Frågan är nu var och när man kommer att möta Östersjöns härskare Sören Norby, som för närvarande befinner sig med sin flotta i Finland.