Del 15. Slaget om Västerås
Målning i Västerås stadshus.
Idag för 500 år sedan stod slaget vid Västerås. Upprorshären under Gustav Eriksson har dagen innan slagit läger på Badelundaåsen utanför staden. Där inne ligger Didrik Slagheck med sin armé av knektar och ryttare.
Det normala i det här läget, när stora bondearméer drar runt, är att man reser vindbryggan till slottet och sedan använder eldvapen och överraskande utfall mot den skräniga hopen. Men Didrik Slagheck är varken tålmodig eller någon skicklig strateg utan vill ta till våld och beordrar överste Heidersdorf att gå till attack med det danska rytteriet. Heidersdorf önskar egentligen hålla sig på defensiven men Slagheck tvingar honom att dra ut trots att den mångdubbelt större bondehären.
700 man fotfolk och ca 250 ryttare spränger därför ut ur slottet och ut ur staden för att gå till attack mot bondearmén.
Mitt på Badelundaåsen, nordväst om Västerås, möts de båda styrkorna. Men regeringstruppernas rytteri kommer till korta mot den mur av pikar som reses. Samtidigt skjuter dalkarlarna skurar av pilar mot fienden. Detta får rytteriet att retirera i vild panik vilket skapar oordning och förluster bland det danska fotfolket som flyr in i staden igen.
Lasse Eriksson tar upp förföljandet. Inne i staden möts man av danskarnas eldvapen som avfyras av bösseskyttarna på torget. Dessa blir dock attackerade bakifrån av Lasse Olssons avdelning som faller bösseskyttarna i ryggen. Samtliga bössor faller i svenska händer.
Då danskarna inser att de måste fly sätter de eld på staden och beger sig till området runt slottet och klostret där de förskansar sig. Inne i staden börjar svenskarna fira att staden fallit i deras händer med plundring och genom börja tömma förråden av vin och öl.
I detta läge kunde historien från Köping ha upprepat sig. De överlevande danskarna utnyttjar respiten för att reorganisera sig och sätter in ett nytt anfall mot stadens centrum. Efter en lång drabbning i ett Västerås som står i lågor lyckas Lasse Olsson åter driva danskarna på flykten som igen förskansar sig i klostret och på slottet.
När Gustav kommer in i staden finner han sitt folk i full färd med att tömma stadens vintunnor för att fira segern. Gustav låter då hugga sönder både vin- och öltunnor – fast i övertygelsen att det är bättre att alkoholen förspills än svenska liv.
Danskarna kommer att hålla ut i sina förskansningar till omkring den 20 maj, då de endast kan hålla slottet och uppger allt annat område. Men Västerås stad är nu i upprorets händer och med den även Västmanland och Närke. En stor framgång.
Peder Swart skriver: ”Denne var nu den förste triumf och seger vilken den allmäktigste Gud nådeligen förlänte de svenske under denne högloflige herre Herr Göstaff Ericsson. ”