Del 13. Mönstring av trupperna utanför Västerås.
Upprorshären har nu närmat sig Västerås och slår läger i Romfartuna, nån mil från staden. Man förbereder sig nu för strid. Bland annat tillverkas långa pikar som kan hejda danskarnas rytteri.
Man har uppskattat att upprorsarmen under Gustaf Eriksson nu uppgår till 3-4000 man fotsoldater samt ca 130 ryttare. Plus då Gustavs livvakt, Livgardet. Livvakten har fått 4 nya personliga livvakter, bland annat Anders Persson på Rankhyttan som tvekade att låta Gustaf bo på hans gård när Gustav var på flykt genom Dalarna.
Fem dagar senare bryter armén upp mot Västerås. Styrkan är indelad i två avdelningar, den ena under Lasse Olsson och den andra under den nytillkomne Lasse Eriksson. Gustaf för själv inte befäl men utfärdar tydliga instruktioner. Förmodligen har man lärt sig av Sten Sture den yngres frånfälle vintern 1520 – ledaren ska inte själv stå främst på slagfältet. Det kan stå rörelsen dyrt om han stupar. Nu utfärdar Gustav Erikssons också en formell krigsförklaring mot kung Kristian II. På så sätt lyfts konflikten från ett uppror till ett krig mellan två parter med samma mål – att själv styra landet.
Allt tycks gå upprorets väg men vid den här tiden kommer man att ställas inför sitt första stora bakslag…