Månad: december 2021

Del 37. Desperat läge på de belägrade slotten

I december 1521 börjar läget bli desperat på de belägrade borgarna. Mat och vatten är slut. Ammunitionen är slut. Manskapet är utslitet – och ingen hjälp anländer. Var är Sören Norrby? Var är hjälpsändningarna på Mälaren? Ingenstans i sikte. Bara Gustav Erikssons mannar som vecka efter vecka väntar där ute. Belägringarna har på många platser pågått i över ett halvår.

Det är egentligen bara Stockholm som har öppna försörjningsvägar men till Västerås, Stegeborg, Örebro kommer inte längre några undsättningsexpeditioner. Istället tvingas man från murkrönen se ut över befrielsearméns soldater som barrikaderat sig utom skotthåll. Tillräckligt långt bort för att inte nå med armborst men tillräckligt nära för att inte tillåta nån trafik vare sig in eller ut från slotten.

De isolerade borgarna har nu bara två alternativ. Det första är att kapitulera. Ge upp. Överlämna slottet åt fienden och hoppas på förskoning och nåd för egen del. Det andra är att gå till nåt slags desperat attack. Men chanserna att det ska lyckas är mycket små. Ett utmattad manskap kommer inte att rå på de välnärda och välbeväpnade soldaterna där ute…

Del 38. Stegeborg faller

Den 18e december kapitulerar Stegeborg. Dess befälhavare Behrend von Melen överlämnar slottet till befrielsearméns befälhavare. Själv förs han till Söderköping och sätts i fängsligt förvar.

Vid samma tid kapitulerar även kung Kristians befäl på Nyköpings och Stegeholms slott. Slott utan försörjningsvägar kan i längden inte hålla ut.

I Stockholm däremot pumpar kung Kristian in skeppslast efter skeppslast med legosoldater som inte är avlönade för att sitta passiva. I julhelgen kommer de gå till attack…

Del 39. Julaftonsattacken på Lovölägret

På julafton 1521 kommer attacken. Kung Kristians soldater angriper lägret vid Glia på Lovön, där Drottningholms slott nu ligger. Lägret är inte bara en nagel i ögat på kung Kristians folk i Stockholm men också ett hinder för trafik på Mälaren när man vill nå slotten i Västerås och Örebro.

Danskarna kommer i båtar. I fyrtio jakter och småbåtar. Med sig har de flera hundra man yrkessoldater. Nu ska man krossa befrielsearméns blockad av trafiken på Mälaren.

Lägret vid Glia leds av den hårdföre Peder Fredag som vi mött tidigare. När attacken kommer låter han en mängd hornblåsare ljuda i sina horn runt om lägret och i trakten runt om. Detta skapar förvirring och osäkerhet bland angriparna som tror sig vara omgiven av en betydligt större här.

Tack vare detta drag blir det som borde ha varit en promenadseger för danskarna något annat. Med 450 man lyckas Peder Fredag driva angriparnas 1500 man tillbaka i sjön. Peder Swart skriver:

”Peder Fredag föste dem tillbaka och in sjöen, så att de förde med sig tillbaka en stor hop döda män och såra, till 200 man blev därtill liggandes efter på markene. Där beviste Peder Fredagh ett snillt och förnuftig hovverk.”

Men detta är bara den första av två drabbningar på julafton 1521…

Del 40. Sören Norby kommer för sent

På julafton sker inte bara attacken mot Lovölägret. Samma dag kommer också kung Kristians mäktige amiral Sören Norrby med sin flotta till Stegeborg – i hopp om att undsätta borgen.
 
Vad han inte vet är att Stegeborg kapitulerat sex dagar tidigare. Istället hamnar Sören Norby i ett knepigt bakhåll när den svenska hären spärrar hans återfärd i sundet ut från Stegeborg.

Hela dagen pågår striden innan Norrby tillslut lyckas slå sig igenom med sin flotta. Han har förlorat minst 600 man som han lägger nakna på en holme innan han far vidare. Svenskarna har endast förlorat 11 man om man får tro Peder Swarts krönika. Samma krönika berättar att Sören Norby ropar från sitt skepp till svenskarna att han får tacka för ett gott gästabud:

”Och eftersom jag nu har druckit Jule-gästabud med er så bjuder jag er välkomna till Kalmar att dricka påsk-gästabud med mig…”