September 1521

Del 31. Mot borgarna!

Efter mötet i Vadstena skickas trupper ut för att fortsätta kampen för det Sverige som nu håller på att frigöra sig.

Efter mötet i Vadstena har kung Kristians kontroll över svensk mark i praktiken upphört – undantaget de många slott som hans folk fortfarande kontrollerar. De viktigaste är Stockholm, Kalmar och Stegeborg vilka alla fungerar som portar in i landet. Dessa vattenomslutna borgar kommer bli en svår nöt att knäcka för befrielsearmén som ännu saknar flotta. Förutom dessa nyckelpunkter hålls fortfarande följande slott av folk lojala med kung Kristian:

Örebro
Nyköping
Stegeholm
Västerås
Wijk
Tynnelsö
Ekholmen
Ängsö
Utö hus
Åbo
Kastelholm

Från Vadstena går nu därför trupper iväg i alla riktningar för att förstärka belägringarna av slotten. En styrkas skickas till Finland som ju tillhör Sverige vid denna tid. En annan skickas till Västergötland där Läckö slott intas.

Gustav Eriksson själv beger sig tillbaka till Uppland för att dra upp planerna för hur Stockholm bit för bit ska kunna kringskäras och inneslutas. Alla inser hur svårt det kommer att bli utan en flotta. Man får i första hand koncentrera sig på att skära av de mindre vattenlederna inåt Mälaren. Så börjar nu ett ställningskrig runt slotten där belägrarna står mot de belägrade. Det blir en kamp i uthållighet.

Publicerat den
Kategoriserat som Uncategorized

30 September 1521

Del 32. Kung Kristian slår tillbaka

Kung Kristians t.v. och hans motståndare – Gustav Eriksson, Lübeck/Hansan, hertig Fredrik.

I slutet av september 1521 återvänder kung Kristian till Köpenhamn. Hela sommaren har han vistats hos sin sin svåger kejsar Karl V i Nederländerna. Det har inte varit någon nöjesresa. Kung Kristian har arbetat för att få sin mäktige svågers stöd – pengar, krigsfolk men framför allt påtryckningar av kejsaren för sin offensiva politik gentemot Hansan och Lübeck. Kungen vill kontrollera Hansan och lägga den lukrativa östersjöhandeln helt under sig, vilket han delvis lyckats med med diverse förbud och handelshinder. Den 30 september uppmanar han strängeligen lybeckarna att inte hjälpa de upproriska svenskarna och hotar med repressalier. Hansans skepp måste först till Köpenhamn och ta pass för att få segla på Sverige. Hansestäderna är rasande över diktaten. Kejsaren manar kungen till förhandlingar med Hansestäderna.

Upproret i Sverige är ett annat problem för kungen som dock inte kräver samma diplomati. Uppror ska krossas och här är det ren styrka som behövs. Och Kristian tänker inte lägga fingarna emellan. Dödshotet från kungen hänger över hela det svenska upproret och dess pådrivare.

Men missnöjet med kungen pyr även i hemlandet Danmark. Vid landets södra gräns härskar kungens farbror hertig Fredrik i Holstein som gör anspråk på kungakronan.

Så tvingas kung Kristian till ett slags trefronstkrig där upproret i Sverige bara är en av tre problemhärdar. Kungens fiender drivs sakta i famnen på varandra på grund av den gemensamma fienden.

Det är befrielsekrigets smala lycka att kungen inte kan ägna upproret i Sverige all sin kraft utan tvingas kryssa mellan motståndarna. Historiker menar att hade kungen bara kommit överens med Lübeck och Hansan så hade inte Gustav Erikssons uppror lyckats. Men kung Kristian är alltför hårdför, alltför kompromisslös. Han vill krossa alla sina fiender.

En eskader med danska skepp skickas nu av kungen till Stockholm med 400 man tyska legoknektar till stadens förstärkning. De kommer göra livet surt för de svenska belägrarna…

Publicerat den
Kategoriserat som Uncategorized