12-15 juni 1523

Del 83. Kapitulationsförhandlingar.

Det står nu helt klart att den danska garnisonen i Stockholm kommer att ge upp och lämna staden. Men villkoren och formerna för kapitulationen måste ändå förhandlas.

Dessvärre för Gustav Eriksson del styrs överenskommelsen till stor del av Lübeck och deras förhandlare. Den danskledda garnisonen lyckas därför få mer fördelaktiga kapitulationsvilkor än situationen i sig medger.

Samtliga knektar i kung Kristians tjänst, av vilken nationalitet de än är, även svenskar, försäkras fri och säker överfart till Lübeck eller Wismar med alla sina ägodelar.
Manskapet ska överskeppas på fartyg, utrustade av Gustav Eriksson men även lastade med proviant ur slottsförrådet. Skeppen ska ligga på Strömmen, utanför bommen, där garnisonen ska gå ombord.

Om någon av borgmästarna eller borgarna vill lämna staden ska de ha rätt att göra det. Man ska då också få en så kallad ”tärpenning”. Alla tyska och danska köpsvenner som följde med kung Kristian till Stockholm ska också ha rätt att lämna staden.

Hela denna överenskommelsen innebär en form av ”fri lejd” för alla som önskar, delvis på Gustav Erikssons bekostnad. Dessutom ska all den skada som garnisonen orsakat Sverige och Lübeck vara efterskänkt och glömt. En historiker skriver: ”Det måste ha varit ganska bittert för Gustav Vasa att gå med på alla dessa förmåner…” Men det är Lübeck som dikterar villkoren – hotet är att de annars kommer byta fot och ställa sig bakom kung Fredrik av Danmark. Gustav Eriksson kan inte riskera detta.

Staden och slottet med all krigsmateriel ska dock överlämnas till Gustav Eriksson.