Del 82. Te deum laudeamus.
Dagen efter kungavalet går man i högtidlig procession till kyrkan. Kung Gustav Eriksson har de lybska sändebuden på var sin sida om sig ”staden Lübeck till ära”. Bakom honom följer det svenska riksrådet och andra adelsmän.
När man träder in i domkyrkan uppstämmer kören i ”Te Deum laudamus” – Gud vi prisar dig. Från koret utropar ärkedjäknen att Gustav Eriksson nu är Sveriges kung. Sedan sjungs ”en härlig mässa om den heliga trefaldighet till en tacksägelse”. Kungavalet har därmed nu fått religiös stadfästelse.
Som avslutning håller kungen burspråk med de församlade på kyrkogården, det vill säga han talar med de församlade. Man prisar där Lübecks insatser och avger eviga löften om bistånd.
Herremötet är därmed avslutat men kungen och de svenska riksråden blir kvar för att att förhandla med lybeckarna om privilegierna och skulden till staden. Det blir tre dagars hårda förhandlingar innan man når en överenskommelse. Kungen vill dock inte sätta sitt sigill på överenskommelsen innan han har Stockholms slott i sin hand.
Nu riktas blickarna mot Stockholm och förhandlingarna om stadens kapitulation behöver skyndsamt återupptas. Ännu är Befrielsekriget inte över.