Del 92. Åbo intas.
När Kustö slott är säkrat beger sig svenskarna mot Åbo som ännu hålls av män lojala med kung Kristian. Men – invänder någon – han är ju avsatt som Danmarks kung och är väl ute ut leken?
Man måste minnas att Befrielsekriget liksom många andra stridigheter under unionstiden sällan når några definitiva fredsslut där båda parter signerar en överenskommelse som respekteras i tid och evighet. Istället är det en dragkamp fram och tillbaka mellan olika regenter, tronpretendenter och upprorsmän vilka visserligen kan bli detroniserde för en tid men som mycket väl kan komma tillbaka när man bidat sin tid, samlat pengar och manskap och gör en ny framstöt. Kung Kristian befinner sig för stunden i landsflykt hos sin svåger kejsar Karl V i Nederländerna men kan mycket väl göra en ny framstöt för att återta den danska kronan och Sverige. (vilket han också försöker 1530.)
Åbo slott och stad hålls alltså ännu av trupper lojala med kung Kristian när svenskarna närmar sig. Åbosoldaterna samlas vid Kuppis och gör sig redo för strid men när man inser svenskarnas övermakt så tar man till flykten mot Viborg och Tavastehus. Staden faller så i svenskarnas händer där man nu uppför sitt läger och inleder en belägring av Åbo slott som sluter sina portar. I tolv dagar härdar man ut på slottet innan man tvingas ge upp och den sista stora staden i riket är nu Gustav Erikssons.
Men ännu finns det motståndsfickor på flera av de finska slotten; Raseborg, Viborg, Tavastehus och Nyslott. Trupper sändes ut mot dem alla för att kuva de sista fästena lojala med Danmark.