Del 88. All makt är av Gud.
Hur kommer det sig att en ung, relativt okänd, adelsherre kan besegra Kalmarunionens mäktiga kung och bli regent i ett självständigt Sverige? Är det slumpen, skicklighet eller Guds vilja? En sak är säker, Gustav Eriksson själv hade en grundmurad tro på Guds allmakt och tar sig också som kung valspråket All makt är av Gud. Kanske byggde detta på tron att det han hade fått, hade han fått från ovan.
Kanske fanns det skäl till detta. Vid flera vägskäl under Befrielsekriget hade hans saga kunnat vara all. Kanske när han höll på att drunkna i det iskalla vattnet i Torsångsån i december 1520, se Gustav Vasas äventyr i Dalarna 500 år, del 4. Kanske vid Läby vad i juni 1521 när Gustav Trolles mannar så när hinner ifatt den flyende Gustav Eriksson men Gustav Eriksson räddas av Lasse Olsson. Se Befrielsekriget, del 21. Gustav skriver i sin krönika att det var med Guds hjälp han klarade sig. Är det bara tidens sätt att förklara lyckliga omständigheter, eller är det en genuin förtröstan på Gud?
Och om man vill tro att Gustav Vasa fick kungakronan genom Guds försyn, hur kan man då förklara och försvara det som skedde under hans regenttid – hastiga avrättning av misshagliga personer, ibland rena masslakter av upprorsmän eller hans politik gentemot klostren som gör att de med tiden inte kan fortsätta sin verksamhet i Sverige. Går det att förena med bilden av en kung av Guds nåde?
Befrielsekriget är inte över i juni 1523, även om det i praktiken är vunnet för Gustav Eriksson. I Finland sitter fortfarande slottsherrar lojala med den danske kungen. Dessa kommer inte att ge upp självmant utan kommer att behöva besegras. I slutet av sommaren kommer det att rustas expeditioner för att säkra Åbo, Viborg, Tavastehus och Kustö biskopsborg.
Följ då med in i Befrieslekrigets sista kapitel.