Del 55. Nödrop från Stockholm
Kung Kristians man i Stockholm, Gotskalk Eriksson, beskriver i ett bekymrat brev den 10 augusti det svåra läget i staden; det råder brist på det mesta och där härjar sjukdomar, pest och skörbjugg. De kvarvarande borgarna beskattas hårt och hus rivs för att bidra till stadens försvar.
De svenska borgarna rymmer dagligen, dels på grund av skattetrycket, dels på grund av ”förrädiskt sinne”. Stockholms borgare var ju länge lojala med kung Kristian (se Befrielsekriget del 9) men när nöden tilltar växer tvivlet på den danske unionskungen. Även de lybska köpmännen tar till flykten till de tyska landsknektarna i svensklägret i Rotebro norr om Stockholm.
Den unionslojala besättningen på slottet är hårt pressad. Man är underbemannad, saknar artilleri och silver att betala de utländska knektarna – skottar och holsteinare – börjar sina. Man kan betala lön högst två månader till. Brevet vädjar till kung Kristian att undsätta Stockholm med krigsfolk, vapen, proviant och pengar.
Av vädjandena blir inte mycket av. Kung Kristian är nu ansatt från alla håll. Sören Norby återvänder visserligen till Stockholm i augusti från Finland men har inte med sig vare sig proviant, ved eller kol i någon större mängd. Inte heller har Norby med sig de artilleripjäser han tagit med sig från Tre Kronor under våren.
Samtidigt kryper svenskarnas inringning av staden återigen allt närmare Stockholm, förstärka med tyska landsknektar. Hur länge ska Stockholm under kung Kristian kunna hålla ut?