Del 46. Örebro rådsmöte
För att visa Hansan att det finns en bred nationell enighet som önskar och kan betala för deras hjälp sammankallar Gustav Eriksson till ett rådsmöte i Örebro. Dit kommer rikets mäktigaste; Biskop Brask, Ture Jönsson och annan högadel och biskopar som tillhör ett nytt helsvenskt riksråd. Riksrådet var ju ett slags medeltida regering. Allmogen är inte inbjuden.
Mötet framhäver att man står enade och beslutar även om förhandlingar med bönderna om en särskild krigsskatt i silver som ska bekosta krigshjälpen från Hansan. Men man beslutar också att de svenska adelsmän och biskopar som ännu ingår i rådet under kung Kristian ska erbjudas amnesti och tas till nåder om de är villiga att ansluta sig till upproret, inklusive Gustav Trolle. Det senare framstår som oacceptabelt för allmogen, möjligen även för Gustav Eriksson – Trolle är en förrädare! Men riksföreståndaren behöver rådsadelns support för att vinna Hansans stöd och börjar nu en balansakt mellan böndernas och rådsadelns krav.
Det är vid denna tid man börjar skönja en liten spricka i befrielserörelsen, en spricka som längre fram i tiden kommer att leda till flera bondeuppror mot kung Gustav Vasa. Länge var det bönderna som bar upproret men nu tvingas Gustav Eriksson att allt oftare höra rådsaristokraterna vilket skapar motsättningar. Allmogen har också har en stark röst i agitatorn Peder Sunnanväder som återvänt från exil.
Gustav Eriksson avstår dock från att tydligt ta ställning mellan bönder och rådsaristokrati utan balanserar dem mot varandra och satsar allt på ett kort – Lübeck.
