Del 58. Lübecks höstexpedition till Sverige
Gustav Eriksson största problem i september 1522 är pengar. Krig är dyrt. Mycket dyrt. Det saknas pengar till landsknektarna runt Stockholm, till besättningarna på skeppen som ligger för ankar i Travemünde, till borgenärerna i Lübeck. Och man accepterar inte svenskarnas hastigt slagna silverklippingar. Det ska vara äkta runda silverpenningar enligt Lübecks mått och vikt.
Gustav vädjar om ytterligare lån av rika köpmän i Lübeck men tar också upp nödskatter av olika slag i Sverige av både allmogen och klostren. Protester börjar höras, inte minst i Dalarna.
Hansestäderna, förutom Lübeck, börjar tröttna på att att stötta ett företag de inte vet om det kommer att lyckas. Men Lübeck ser fortfarande goda möjligheter till profit om om den unge Eriksson lyckas uppnå sitt mål.
Svenskarna behöver främst utöka sin flotta. Det behövs fler än de 10 skepp man förfogar över om man ska kunna säkra Stockholms inlopp mot Sören Norbys stora stridskraft till sjöss. Lübecks köpmän lyssnar men tänker inte ge något gratis. Men med löften om vittgående handelsprivilegier enas man om att hyra ut ytterligare åtta skepp till Sverige med man och allt. Den 21 september skrivs kontraktet på. Svenskarna måste varje månad betala 100 gulden per skepp. Till det kommer månadskostnad för skepparna och kostpengar till varje sjöman, 12 skilling i veckan. Allt i gångbart grått silvermynt. Skeppare och redare ska dessutom ha hälften av allt byte.
Efter många om och men avseeglar den utökade svensk-lübska flottan den 2 oktober från Travemünde. 10 svenska och 8 lübska skepp. Men överfarten blir svår…